Föreningsliv

Ytterligare en dag har gått, veckan närmar sig sitt slut och en ny arbetsvecka börjar. En kort vecka med nyår och allt vad det innebär.

Dagen har ägnats åt KolsvaIF, 10 timmar med att fixa med bokföring och medlemsregister. Ändå skulle jag kunna fortsätta några timmar till. Har inte ens hunnit börja med årsredovisningen för 2019 och det var den huvudsakliga tanken när jag satte mig idag.

Tur jag har stora förstående barn som säger till att ”mamma, nu börjar jag med maten” när de är hungriga. Frågar om jag är klar så vi kan spela spel och titta på film. Nja jag skulle kunna sitta hela natten också men självklart så pausade jag ett tag så vi kunde spela Fia med knuff och titta på film. Barnen vart fantastisk nöjda varje gång jag hoppade till, alltså hajfilmer är inte riktigt mig grej 😂. 

Några timmar med datakrångel bjöd den sena kvällen/natten på, kan det vara så att den här datorn har gjort sitt snart? Kan den inte bara hålla iaf 4 månader till, så jag slipper krångla med bokföringsprogrammet också...

Nehe, dags för lite sömn innan det är dags att ta tag i den här söndagen.

I väntan på julen

2019 är snart över och 2020 står för dörren

Så hur sammanfattar man mitt 2019?

Början av 2019 fortsatte i samma kaos som 2018 slutade med och jag mådde därefter. A fanns fortfarande i mitt privatliv lite då och då och de första fyra månaderna på året fortsatte det så. 

Våren kom och med den fotbollssäsong och yran... en lite annorlunda yra blev det 2019. Jag tror t.o.m. det var så att jag var ut båda kvällarna, precis som förra året. Skillnaden på åren var sällskapen... i år var det Tessan som var mitt sällskap, förra året var det Erica ena kvällen och A & hans kompis T med tjej den andra kvällen.

Sommaren kom och med den sommarlov för barnen medan jag fortsatte jobba hela juli och några dagar in i augusti. Med sommar och sommarlovet kom också de första messen från honom... han som sakta men säkert tog sig genom mina murar och in under skinnet på mig... han som fick mig att falla 🥰.

Augusti kom och med den vår efterlängtade semester. Jag och barnen bilade till Italien med två av mina kusiner och familj. Många mil i bil och fantastiska vyer är nog det enklaste sättet att beskriva vår semester på. Italien är ett av de länder som kommer få besök av mig igen, men då tänker jag inte bila dit 🙃.

Messen fortsatte under hela semestern och jag började längta hem till vardag och rutiner... och Han, som vid denna tidpunkten kommit att uppta en stor del av mina tankar.

Hem kom vi och livet återgick till normalt med jobb, skola och aktiviteter. Messen fortsatte och mot hösten så träffades vi en kväll. Den kvällen får mig fortfarande att le, jösses så nervös jag var. 

Förutom jobb och slut på semestern så med hösten började jag också min utbildning, 50% på distans. Det finns fortfarande dagar som idag då jag undrar vad i hela friden jag tänkte på när jag anmälde mig till högskolan igen, och ett helt program den här gången 😳. Men ja det reder sig väl efter vägen 😊. Får tänka en kurs i taget, lite som jag gör med resten av livet. 

Ett steg i taget, en vecka, en dag eller ibland t.o.m. en timme i taget...

I alla fall så blev det som så att vi till slut kunde börja träffas. Jag fick njuta av närheten och hans armar som höll om mig när vi då äntligen fick sova tillsammans. Jag skrattade igen, var glad och lycklig och tänkte att nu var det äntligen min tur. Men lyckan blev kortvarig när jag de följande veckorna kände att något inte riktigt stämde, vilket tyvärr också visade sig vara helt rätt.

Förutom att vara otroligt ledsen så kände jag mig arg, irriterad och besviken. Besviken på att det blev precis så som han lovade mig att det inte skulle bli, att han inte skulle göra som A och inte vara klar med sitt ex... 

Vi går om några dagar in i december, året är snart slut och fortfarande får jag fjärilar i magen och ökad puls bara av att se honom. Jag ler åt minnena av den där allra första kvällen när vi badade tillsammans, det där underbara leendet, minnet av när jag stod i hans famn i köket och känslan den där sista natten när vi låg i sängen och pratade tills jag var tvungen att åka hem. 

Trots att jag fortfarande saknar honom och är ledsen över hur det blev, är jag tacksam över att han fick mig att våga släppa in nån igen. Jag saknar ännu känslan av hans armar omkring mig, känslan av att vara sådär glad och lycklig som man är när man är förälskad och sådär hopplöst kär, men jag är också tacksam över alla de gånger han fick mig att le och skratta igen. 

Advent närmar sig med stormsteg, jag har fullt upp på jobbet med både det ena och det andra och hemma är det förberedelser inför det traditionella godisbordet som alltid ska vara uppdukat till första advent 🕯, studierna (som det känns som jag inte ens är i närheten av att hinna med just nu) och de sista julklappsinköpen.

2019 har precis som 2018 varit ett turbulent och händelserikt år. Men det har också varit ett år med många skratt och mycket tok med barn och vänner, en efterlängtad semester, känslor och en hel del tankar och funderingar.

Om snart en månad är det dags att säga hejdå till år 2019 och hälsa 2020 välkommet. Det ska onekligen bli intressant att se vad det året kommer att innehålla 😊

Gymnasieval, Pepparkakshus & ny arbetsvecka

Ännu en helg har gått och halva arbetsveckan har nu gått. 

Lördagen startade med mysfrukost, prat om gymnasieval, besökte några program med sonen innan vi åkte hemåt igen. Jag har svårt att förstå att han börjar bli så stor att han om ett år ska välja till gymnasiet. Vart tar åren vägen? 

Jag och barnen har börjat prata om att flytta när han börjar gymnasiet, om inte annat så när hon gör det. Det är ju inte så att de kommer sitta hemma om kvällarna då, så då vore det smidigt om jag kunde bo lite närmare jobbet också. Men det är då inte billigt att köpa hus 😳.

Vi har i helgen som var byggt årets pepparkakshus. Barnen ville bygga de små husen vi hittade och jag fick bygga det stora. Vi har nu en egen liten pepparkaksby hemma med en snögubbe, paket och en liten tomte i marsipan ⛄️🎁🎅🏼.

Jo jag vet, vi är lite tidiga, men 1:a advent ska godisbordet stå klart och med varannan-vecka-liv så gäller det att ta chansen när helgens match blev flyttad och båda barnen hållit sig hemma.

Arbetsveckan startade måndag morgon kl 5:30 med att kontrollera så att alla datorer funkade innan resten av folket kom till jobbet. Var lagom trött redan vid kl 14 men då var det tur att det snart var dags för kaffe 😁. Passade på att ta en promenad i stan efter jobbet, när jag ändå var där. Det är skönt att gå direkt efter jobbet och rensa huvudet och reflektera lite.

Tisdag och ett visst mått av datatrubbel kvarstår fortfarande. Då får man passa på att göra allt det andra man inte hunnit med, så har tagit tag i både det ena och det andra på jobbet. Men så kan det vara ibland. 

Plugg, promenad och Kolsva IF fyllde min tisdagkväll, trots att önskan egentligen var att bara ligga i soffan och glo på Netflix. Men men, man får inte alltid som man vill och saker och ting blir sällan som man tänkt sig. Har jag tur kommer det andra kvällar med möjlighet att ligga i soffan med Netflix som sällskap.

Onsdag och ja vad säger man. Dagen började med att jag har snoozat alldeles för många gånger och vaknade med ett ryck kl 6:30. Snabbt göra mig iordning och iväg till jobbet och vid 6:50 efterlystes jag av mitt frukostsällskap på vardagar, man får vara glad att det finns nån som saknar en ibland 🙂. 

Dagarna blir ju sällan som man tänkt sig, förmiddagens möte tog längre tid än tänkt, så huvudvärken var ett faktum när jag och chefen kom tillbaka till jobbet lagom till eftermiddagsfikat. Kvällens tänkta promenad för att rensa hjärnan blev en joggingtur på 6 km istället, följt att fika och skitsnack en stund hos fam B.

KIF och studierna har sysselsatt mig även denna ikväll, och efter den här delkursens föreläsningar kan man undra om den här utbildningen verkligen är en bra idé 😳... 

Nehe, dags att fortsätta plugga och sen försöka få sig lite sömn 😴 

Studier

Vissa dagar funderar jag lite på hur jag tänkte när jag bestämde mig för att börja studera igen. Idag har varit lite av en sån dag. När jag har mått sisådär har jag inte riktigt orkat med och därför hamnat efter en del. Men snart är jag ikapp igen. 1 uppgift kvar att skriva, lämna in och få godkänt på så har jag klarat av den första kursen. Bara resten kvar 🙂.

Försöker tänka en kurs i taget, och en uppgift i taget... sakta men säkert så kommer jag i mål, förhoppningsvis några erfarenheter rikare och med kunskap och verktyg att använda i mitt yrkesliv.

Ett steg i taget, en dag i taget...

Vänskap på distans

Så är jag tillbaka på jobbet igen och jag har haft lite välbehövlig ledighet.

Några dagar med lugn och ro, promenader, mysbyxor, skratt och tårar är nu över. Många timmar i bil blev det, men det är värt varenda minut när jag kan ge henne en kram på riktigt och får ta promenader tillsammans med henne utan att behöva prata i telefon.

Som dottern sa på vägen upp. 

• Mamma du och Anna pratar varje dag?
• Ja så gott som varje dag.
• Men mamma hur kan ni ha så mycket att prata om varje dag?
• Vi bara har det Nathalie. 

Hon och jag. Vi skrattar med varann när livet är bra, tröstar och stöttar varandra när livet är tufft. Hon har funnits där sedan jag var 16 år och vi började arbeta ihop på restaurangen. Det var genom henne jag träffade min exman, vi har följt varandra genom livet med jobb, barn och familj, stöttat varandra när vi båda separerade.

Jag har varit med henne från separationen och tills hon träffade F och jag älskar att se henne så lycklig som hon är idag. Hon förtjänar all lycka i världen ❤️.

Hon har varit med mig genom tiden med A, men hon har också varit med mig de senaste månaderna då hon varit glad över att ha hört mig skratta och skoja igen.

Vi ses alldeles för sällan och vi har en vänskap som bestått alla dessa år, trots många mil mellan oss... 

Höstlov

Vaknade strax efter 6, klev upp och tog mig en kaffe, kollade mailen och donade lite med den. Började lite smått med inlämningsuppgift 3 som ska vara klar snart, men tröttnade rätt snart på det så klädde på mig och gick ut i snön. 

Två snölyktor blev det innan jag gick in igen ☺️☃️ Det var bara jag och tystnaden ute, de andra i huset sov fortfarande. Snön yrde omkring mig medan jag gjorde mina snöbollar. Lyktorna blev inte särskilt snygga men än så länge håller dem iaf ihop. Får se om de står kvar ikväll när det är dags att tända dem 😏.

Anna vaknade vid 8 så vi klädde på oss och förpassade oss ut på den där milslånga promenaden vi pratat om innan det blev dags för frukost. Frukosten plockades undan, spotify i bakgrunden, jag flyttade mig från köksbordet till kökssoffan och tittade återigen ut på snön som yrde omkring utanför.

Snö, skumtomtar, glögg och pepparkakor kombinerat med en Anna som piffar och donar med tomtar och ”vinterpynt” som hon så fint kallar det 😂 gör att jag längtar till jul och advent, även om längtan efter julen, precis som förra året, också är förenat med en del rastlöshet och oro. 

Men försöker tänka på det som en nära vän sa till mig tidigare i veckan... ”Allt kommer bli bra, tids nog”

Drömmar, känslor och snö

Sitter i kökssoffan med en kopp kaffe och tittar ut genom altandörren på snön som faller. Försöker läsa lite studielitteratur men tankarna snurrar och koncentrationen är inte den bästa ⛄️❄️📖

Nästa gång en karl nämner nåt om en framtid med mig ska jag be honom fara och flyga. Det måste vara bättre än att sen försöka samla ihop sig själv och sitt trasiga hjärta när det visar sig att jag var den enda som föll 💔...

Jag är inte rädd för att bli kär, jag är rädd för att vara den enda som blir det

Inatt har min hjärna inte vilat. Jag har i mina drömmar återupplevt förra lördagen, både eftermiddagen och natten. Det där ljuvliga leendet, känslan av hans armar omkring mig när han sa att ”åh vad längesedan det är vi sågs” när han kramade mig när jag kom dit, känslan av hans läppar mot mina och glädjen av att höra orden ”det här är mitt” när vi  stod i köket och han höll om mig. Njutningen av att några timmar på natten få ligga i sängen tillsammans, tätt tätt och med mitt huvud på hans arm. 

Reser mig ur kökssoffan och tar mig ytterligare en kopp kaffe medan resten av huset fortfarande sover.

Det händer inte så ofta numera, men det är såna här gånger som jag känner att jag saknar att bo i hus. Jag kanske ska börja titta mig omkring igen iallafall, kanske dyker upp nåt 🏡  att hyra, tills jag ska byta ort och köpa mig ett eget.

Jösses

Jösses vilken vecka... är nog en enkel sammanfattning av den här veckan. Kemikalier, möten och en bergochdalbana av känslor är vad den har bjudit på.  Det här sovandet går sisådär, tankarna snurrar och jag är tacksam över att jag fick låna mina kottar en stund idag och krama dem lite extra. Jag behövde det...

Sömn, sovmorgon & mysfrukost

Ska det vara så svårt att sova?

Jag som längtade efter sovmorgon, en mysfrukost. Ja alltså mysfrukosten kan jag inte klaga på, den fick jag ju igår. Mysfrukost med Anton, Helena, Hjalmar och Bengt i Grödinge och sedan en mysig promenad bara jag och Helena 💕.

Men den här sovmorgonen, ska den vara så svår att lyckas med? Tydligen. Larmet idag står på 8 tror jag och jag är vaken 6:30 fast jag somnade sent. Enda sättet för mig att nå mitt sömnmål är väl att minska på det 😂😂.

Söndag nu igen alltså...

Snart en ny arbetsvecka med nya utmaningar. Men först ska vi klara av den här dagen och allt som den innehåller. 

Kaffe är ju en bra början 😊

Snart helg igen

Torsdag kväll och helgen närmar sig. 

En lagom bokad helg är på ingång. 

Längtar efter en mysfrukost, en morgonkaffe i lugn och ro. Längtar efter att ligga kvar i sängen och dra mig en morgon. Alltså, inget av det kommer ju ske, men men, plötsligt händer det sägs det ju...

Lite sömn behöver jag innan det är dags att ta tag i veckans sista arbetsdag 😴

Livet

Lördag och vaknade nästan pigg när klockan ringde. En kall och sen kvällspromenad blev det igår när det kröp lite väl mycket i kroppen.

Väckt sonen, ätit frukost och sen iväg på hemmamatch. Är en fullbokad dag som tur är. Ger mig några minuters vila i soffan innan jag tar tag i resten av dagen.

Som en av mina fina vänner sa till mig idag, ”man kunde ju önska att livet hade instruktionsböcker för de olika situationer man utsätts för..” och jag kan inte annat än hålla med just nu...

Funderingar och välkommen höst!

Jaha, så var sommaren 2019 över. Det har varit en bra sommar med sol, värme och en välbehövlig semester. En alldeles för kort semester om jag ska tro alla andra även om den just då kändes otroligt lång. Ska jag vara helt ärlig så vissa dagar håller jag med dem och antalet semesterdagar jag har kvar säger ju sitt...

Men tre dagars semester till är ju iallafall bokade med barnen 😊.

Startade söndagen med att ordna till allt med tvätt, städ och disk inför kvällen, en joggingtur på 10 km blev det också där på morgonkvisten. Resten av dagen var till stor del en dag med mycket funderingar, tankar och resonemang med mig själv, så en del av dagen spenderade jag vid vattnet med en glass i handen. Jag har ju en förkärlek till att åka till vattnet när jag behöver tänka...

En ny vecka har sparkat igång och med den kom månadsskiftet och rapportering till koncernen. Jobbet är jobbet, ibland driver det mig till vansinne och ibland är det det bästa jobb jag kan tänka mig.

Kvällen har bestått av vardagsbestyr som disk, undanplock och matlagning. Maten är klar till imorrn och på onsdag. Båda barnen har tränat, jag har tagit en promenad med Malin i hagel och spöregn med hundarna. Kände mig som en dränkt katt som höll på att frysa ihjäl innan jag hade hämtat hem sonen och tagit oss hem till Kolsva och en varm dusch. Men jaja, det är smällar man får ta ibland och jag kunde ju inte annat än skratta åt det.

Ytterligare en måndag har gått, jag ligger och lyssnar på barnen som sover och njuter av att dem är hemma. Låter tankarna vandra och tillåter mig själv att dagdrömma lite innan jag stänger ögonen och ger upp för idag...

Vardag

Semestern är över för denna gång. Vardagen jag längtade så efter på semestern är nu här.

Barnen har börjat skolan, min vecka har varit överjävlig med diverse möten kombinerat med att barnens aktiviteter har startat upp igen. Livet kallas det visst 😊, och jag älskar det. Jag älskar barnens alla aktiviteter men just denna veckan, att gå från 0-200 direkt kändes lite väl mycket. 

Försöker komma igång med min egen träning också. Latmasken har fått bo hos mig lite väl länge känner jag, nu är det dags att ta tag i saker och ting igen. 

Imorgon är det dags att fira vår 14-åring. Hans födelsedagsfirande är som vanligt hos Daniel i huset, aningen smidigare än att vara allihopa i min lilla 3:a. Jag borde pga detta gå in och baka det sista till kalaset, men just nu passar jag på att njuta av att ligga i soffan på balkongen. Har legat här och läst en bok och druckit kaffe. 

Men nu har det blivit lite kyligare så drog över mig en filt och kurade ner mig lite extra. Har nu legat här en stund och snackat skit med grannen ovanför som sitter på sin balkong medan grannen under tydligen står för musiken idag 😊. En skön lördagkväll helt enkelt. 

Semester

Så är den äntligen här. Semestern!!

Det har varit en låååång sommar innan jag nu äntligen är framme vid min välbehövliga semester.

När jag vid kl 17:30 idag checkade ut från jobbet och promenerade till kusinen för att hämta hem min bil hade jag ett stort leende på läpparna och en härlig känsla i kroppen. Äntligen ledigt. Äntligen semester, det var varmt och solen sken. Jag kan ärligt talat inte riktigt säga när jag längtat och sett fram emot semestern så här mycket sist. Och i år är den extra välbehövlig. 

Vid den här tiden förra året var mitt liv fortfarande ett enda stort kaos och den semestern var inget undantag... Men nu! Livet rullar på och efter semestern kommer det en höst med nya utmaningar och utvecklingsmöjligheter. Ger jag mig f*n på det så ska det nog gå bra det också 😊.

Klockan är 23:30, ungarna ska till och lägga sig och jag ska göra mig färdig för att göra detsamma 😴😴😴

Promenad längs minnenas allé

Tanken va väl typ Netflix och sängen från att jag kom hem idag till att det är dags att åka till jobbet igen på måndag. 

Men trots att veckan på jobbet av olika skäl dränerat hela mig på energi så var jag vid 21 så rastlös att det blev en kombinerad promenad/joggingtur tor till Åsby, där resultatet, förutom de avverkade 16 km, blev onda knän och skavsår.

Under kvällens tur hann jag tänka och fundera runt ganska många minnen. Det blev lite av en kvällstur längs minnenas allé kan man väl säga...

Jag kan notera att minnen saknar jag då inte, vissa dagar tycker jag att jag har det i överflöd när det gäller A. Vi gjorde en hel del tillsammans under de där 1,5 åren kan jag konstatera när jag tittar tillbaka på de nästan 500 bilderna jag hunnit med att ta under den tiden... 

 

Jag är inte riktigt så drastisk att jag vill radera hela år 2018. Sen vet jag för övrigt inte vad vitsen med det skulle vara, för att lyckas radera oss skulle jag skulle ju behöva radera både delar av 2017, ja och en stor del av 2019 med för den delen... och för övrigt är det, mig veterligen, fortfarande inte möjligt att gå tillbaka i tiden och ändra på saker och ting...

Gårdagsnattens känsla kan kanske var en bidragande orsak till varför denna dagen blev som den blev... när man inte vill vakna upp till verkligheten utan vill hålla kvar känslan av hans armar som håller om mig...

 

Livet blir sällan som man tänkt sig

Juli är här, halva 2019 har passerat. Semestern närmar sig, hösten likaså. En höst med nya utmaningar, lärdomar och erfarenheter. 

I några veckor har jag varit både ofantligt trött och illamående. Jag kommer knappt ur sängen på morgnarna, skulle kunna sova i en evighet känns det som. Lägg till att så gott som hela tiden vara mer eller mindre illamående på det så är livet praktiskt taget komplett... och det sistnämnda håller på att göra mig tokig

Mat, promenad och legat i soffan och tittat på film är väl ungefär vad den här damen orkat med idag efter jobbet. 

Nu lite sömn innan det är dags att pallra sig iväg för en ny arbetsdag

Två steg fram och ett steg tillbaka

Hemma igen efter Skadevi Cup och en helg med fotboll och strålande sol ⚽️☀️.

En ledig fredag fick det bli. Sista arbetsdagen på månaden var det också. Dålig tajming som vanligt men jag löste det ju ändå. Det gäller bara att vara flexibel.

Packade i fredags morse in oss i bilen som sen styrde mot Skara. Frukosten åt vi vid OKQ8 i Laxå. Som dottern sa så var det ordentlig skillnad på frukostmenyn när vi åkte till Skara i år jämfört med förra året. I år köpte vi frukosten på OKQ8 när vi kom dit, medans förra året så fixade ju A frukostmackorna. Det var en ordentlig skillnad på frukostmackorna kan jag  säga. Nu var vi ju bara 5 st som åt frukost tillsammans, då var vi väl 13 st om jag inte minns fel. I år fick vi alla plats vid ett bord, förra året körde vi ju ett vuxenbord och ett barnbord vid frukosten. 

Vi blev tidiga till fotbollsplanen så passade på att ligga och njuta av solen och värmen innan vi åkte och checkade in. Efter att vi packat ur bilen åkte vi tillbaka till Skövde för att titta på grabbarnas första match. 

Resultaten i cupen har väl inte blivit som grabbarna önskat men de har haft roligt, de har fått spela fotboll, är några erfarenheter rikare och de har umgåtts dygnet runt sen i torsdagskväll när de åkte hemifrån tills i eftermiddag när vi fick hem dem igen.

Det har varit en skön helg som, enkelt sagt, bestått av sol, fotboll, mat, godis och bilåka. 

Nu lite sömn innan det är dags för en ny arbetsvecka 

Sommarlov

Så är då barnens efterlängtade sommarlov här. En fin skolavslutning följdes av fika på stan och utemat på kvällen.

Sol, löpning, fotboll, poolhäng och skratt är lite av dagens innehåll. Jag är lagom trött och seg efter gårdagen och längtar efter och behöver lite sömn för att orka med morgondagen och dess prövningar. Men innan den efterlängtade sömnen är ett alternativ behöver jag göra klart dagens måsten...

Blogg, vardag och sommar

Så länge jag kan minnas så har jag alltid skrivit när det hänt nåt i mitt liv, både bra och dåligt. När jag var liten skrev jag dagbok, när jag blev äldre övergick jag till att blogga istället. Bloggandet har pausats då och då under åren när jag inte riktigt hunnit med. 

När jag återupptog mitt skrivande här igen så var det för att skriva av mig, för att bearbeta allt som hänt, både med skilsmässan, livet och mitt aningen turbulenta och komplicerade förhållande med A. Allt efter att tiden gick så blev skilsmässan klar, jag och min ex-man kan prata om och se till att barnen mår bra och att deras vardag fungerar. 

Bloggen har många gånger blivit min privata dagbok, där många inlägg inte publicerats utan bara ligger som sparade utkast. Inlägg där jag skrivit helt utan censur, direkt ur hjärtat, inlägg som berättar allt som hänt de här 1.5 åren. Om vad som sagt och gjorts, vad jag känt vid olika tillfällen och situationer, inlägg om var vi varit, vad vi gjort och med vilka. Inlägg jag av hänsyn valt att låta ligga bara som utkast. Inlägg som gör att den dagen jag väljer att gå tillbaka och läsa om den här tiden, kommer jag kunna följa allt som hänt, från de första messen ända fram till den där natten för 6 veckor sen, som för mig ändrat en hel del.

Livet och vardagen kräver sitt så energin läggs huvudsakligen på barn och jobb. Finns det tid och ork kvar är träning nästa punkt på listan medan hemmet och städningen hamnar allt längre ner i prioriteringarna. Sommaren är äntligen här och med den kom värmen, fina kvällar, kubbspel och många och långa kvällspromenader. 

En sån dag

En sån dag...

När det snurrar i huvudet, den numera ständigt återkommande huvudvärken gör mig illamående och visar sig både på mitt humör och min energi 😔.

Lyckades iaf klara av det mesta av bokföringen, har varit och tittat på en hemmamatch, rört på mig och handlat. 

Resten av tiden har jag legat i soffan..

Ett oväntat mess...

Jag har haft en bra helg. Fotboll, promenader/joggingturer, käkat pizza i stan, lagat mat tillsammans med sonen, druckit kaffe med vänner, fixat lite bokföring, slötittat på eurovision med dottern och har tom lyckats städa av hemma.

Väckte barnen igår med nygräddat bröd och framdukad frukost. Sen att sonen kanske inte väcktes på det trevligaste sättet kan vi bortse ifrån 😂. 

Fick mess med frågan om promenad till Hästhagen, självklart, en promenad säger man inte nej till. Med den friska luften vi hade igår var det ljuvligt ute. 

Sessan hade gjort fruktsallad som vi fikade med när jag kom hem. Efter fikat var det inte helt fel att lägga sig och vila en kort stund på sängen. Även lunchen klarades av och en matlåda att frysa in till dottern blev det också, jag ska bara komma ihåg att den är hennes, så jag inte lyckas ta den själv i veckan.

Som synes rullar livet på med jobb, barnens aktiviteter, föreningsliv och träning, men trots det maler tankarna och funderingarna i bakhuvudet. 

Vardagen tickade på och sakta men säkert vande jag mig vid att det inte kom några mess längre, tills jag plötsligt en kväll hör just det där speciella plinget i mobilen igen...

Irritationen efter den kvällen, funderingarna på varför, hur tänkte han och vad ger honom rätten att säga åt mig att vara tyst? Ilskan över att det, efter alla dessa månader fortfarande ska vara hemligt de gånger vi träffats kombineras med känslan av att nåt inte riktigt stämmer.

Sköna lördag!

En vanlig fredag på jobbet, med en lite mindre vanlig fredagkväll. Barnens pappa "lånade" dem för att åka och fira deras farmor. Min barnfredag blev således en så gott som barnfri kväll. Jag satte mig till slut, efter en massa krångel, på cykeln och tog en vända på 24 km med en massa motvind. Jag kom hem strax före sonen, dottern åkte redan tidigare till en kompis. Resten av kvällen hände inte så mycket. En lugn kväll hemma innan telefonen ringde på natten och jag fick vara chaufför 😊.

Lördagen började med en väckarklocka som ringde, bryggde en stor kanna kaffe som gjorde mig redo att ta tag i denna dagen. Sonen åkte bil medan jag valde att promenera till dagens match. En spännande match med likvärdigt motstånd bjöds det på idag, en rolig match att titta på. En promenad hem, bytte om och så tog vi med barnen in till stan och åt pizza. Ibland kan man inte annat än skratta åt de där tokiga ungarna 😂. Hem och bytte om, bokförde lite och sedan ut på en kombinerad promenad och joggingtur. Alltså jösses vilka tunga ben jag hade idag, tur det inte blev nåt Göteborgsvarv för mig. När jag kom hem var det dags att handla och hämta hem min minsta från kompisen. Väl tillbaka hemma igen passade jag på att tvätta två maskiner när jag såg att tvättstugan var ledig i två timmar, passade under tiden på att damma och dammsuga av hemmet vilket var väldigt välbehövligt. Ytterligare en joggingtur blev det till och från kaffet på LUL innan det var dags att pallra sig hem och göra lite mat. Efter maten fastnade jag här på sängen, Eurovision står på i bakgrunden, dottern ligger i soffan och sonen är på sitt rum.

Jag har sagt till sonen att om jag är vaken när det börjar regna ska jag gå ut på ytterligare en promenad bara för att det är så skönt med den friska luften som blir... men med tanke på att det, förutom att det spöregnar, också åskar för fullt så tror jag att jag reviderar det en aning 😟. Jag är ju sådär larvig när det kommer till åska och blixtar, tycker det är väldigt obehagligt trots att det en väldigt fin uppvisning på himlen. När pappa levde åkte jag alltid till honom när det åskade...och jag kan fortfarande, 12,5 år senare, sakna att sitta på den där altanen med honom kvällar som idag. Älskade pappa, efter alla dessa år är du fortfarande så otroligt saknad 💔.

Det var en helg i maj...

De här minnena som dyker upp då och då, ibland önskar jag att jag kunde trycka bort dem... 

Vid den här tiden förra året hade den sjukaste helg jag nånsin varit med om, hållit på i ungefär  3 timmar, och det var bara början. Jag hamnade både den kvällen och kvällen efter på ett ställe jag nog aldrig trodde jag skulle få besöka. Jag har ju inte varit där sen dess heller och lär inte hälsa på igen misstänker jag, sist vi hördes räckte det med att ta det över telefon, eller ja vi sågs ju iof en stund dagen efter det där samtalet. Men kliva över den tröskeln tror jag nog inte händer igen, men man ska ju aldrig säga aldrig säger dem ju.

Den helgen slutade iaf trevligare än den började. Vi låg på bryggan vid sjön och pratade och myste efter en promenad längs vattnet. Solen sken och för några timmar så stängde vi av hela helgens kaos och var bara vi och njöt av varandras närhet. Tänk om man kunnat få pausa livet för en stund, där och då på bryggan.

Blir själv förvånad ibland över vilken bergochdalbana mitt liv har varit de senaste 17 månaderna... 

Men sov då!!

Hur svårt kan det vara. Är trött som jag vet inte vad men lyckas inte somna. Har hållit igång hela dagen så borde slocknat när jag la huvudet på kudden, men icke!

Låg och pratade lite med sonen innan han hoppade in i duschen och gjorde sig klar för kvällen. Vi pratade lite om semestern vi ska göra, åt lite godis och skrattade och tokade oss lite. Vi pratade lite om skolan, om spanskan och svårigheter med den. Om en uppgift som han valt att lägga ner lite extra energi på för att kanske lyckas höja betyget lite till. Min underbara och djupt älskade son. Så klok, busig, retsam och så otroligt älskad 💕.

Sen den här otroligt modiga och tuffa dottern jag har. Som när det nu gått lite mer än två veckor sedan hennes olycka och ambulansfärd börjar tycka att allt ska återgå till normalt igen. Som nog tycker att nu borde hon få göra samma saker som innan. Medan mamman säger att hon får vänta lite med studsmattan, badandet och de andra sakerna som läkaren sa åt henne att vänta lite ytterligare med. Hennes mamma är lite mer för att hon ska ta det säkra före det osäkra, det är inte värt risken.

När olyckan hände så saknade jag att vara två. Att för en liten stund ha någon att luta mig lite mot, att för en gång skull inte vara själv med allt. Men ensam är stark, är det inte så de säger... 

Den där känslan jag får i kroppen när tanken slår mig om vad som faktiskt kunde hänt och vilka konsekvenser olyckan kunnat orsakat henne i framtiden, vad jag avskyr den. Tanken återkommer då och då, och följs av den iskalla känslan i kroppen och bilderna i huvudet på hur hon såg ut under filten när hon kom in med ambulansen. Ovissheten och oron innan och inför att hon sövdes och innan hon vaknade. Känslan av att se henne skaka av köld när den första chocken började släppa, oron när blodtrycket började sjunka. Lättnaden när läkaren efter op berättade att hon hade tur i oturen, förklarade skadorna och vad de gjort åt dem medan hon var nedsövd. Rädslan och känslan av att inte kunnat skydda sitt barn. Ologiskt? Ja troligtvis. Hjärnan vet att jag inte kan skydda dem mot allt, men jösses vad jag önskar att jag kunde skyddat henne mot detta 💕

Tror vi att hjärnan kan låta mig somna nu? Låts mig få några timmars sömn innan det är dags för ytterligare en arbetsvecka.

Energiboost?!

Den här senaste veckan har varit helt galen. Dotterns olycka och förra helgen tog slut på den energi som fanns kvar. Men jösses så skönt det va. Att bara få slå slå och slå tills jag knappt orkade röra mig... 

Veckan känns som det gått i samma stil. Måndagenseftermiddagen tog en hel del energi, tisdagens möte likaså. För att inte tala om gårdagen. 

Hela veckan har jag gått på tå och hållit koll på dotterns temp som gått upp och ner. Livrädd för att det ska bli en infektion som gör allt värre. Jag och dottern pratade i veckan om allt som hänt, att vi ska hålla lite koll på hennes temp och så. Medan hon sitter bredvid och pratar med mig och jag byter om till träningskläder tittar hon på mig och utbrister ”mamma! Vad har DU gjort??!!” Du mitt lilla hjärta är lite trasig inuti kroppen, din mamma däremot är lite trasig utanpå den” blev mitt svar. Känner mig lite lätt överkörd och ska jag gå efter hennes ton så ser jag tydligen så ut också...

På jobbet gäspar jag som att jag inte sovit en blund på flera månader, och delvis känns det väl så också. Jag är så ofantligt slut i både kropp och själ just nu. Mitt liv det senaste veckorna har varit helt galet, för att inte tala om den senaste veckans kaos..

Jag längtar efter att ligga i den där soffan, att titta på tvn eller bara blunda och känna hur soffan vibrerar av musiken som spelas på hög volym. Att ligga där i soffan och samla på mig lite ny energi. Att få fylla på energidepåerna lite...

En maxad helg med våra stjärnor

Som jag och barnen pratade om i veckan så var jag och A i Mora denna helgen förra året då Nathalie tävlade i brottning. Minnen och tankar från det har poppat upp lite till och från under helgen. Det var en hel helg som spenderades med A och de andra brottarföräldrarna, visserligen åkte A hem tidigare på söndagen för att gå på kalas, men det va en skön helg på hotell med trevligt folk. Vi åkte som vanligt på fredagen, de andra tidigare men jag och A åkte direkt efter jobbet så vi kom upp lagom till middagen efter att alla vägt in och så. Då Nathalie inte längre har lust att tävla blev det inget Mora i år.

Denna helgen i år har dock ändå bestått av idrott, men detta året var det innebandy som gällde. Även här dök A upp i tankarna då och då, speciellt som en kompis frågade om honom och vi således blev att prata lite om honom en stund.

Det har varit en intensiv helg med skratt, gråt, hejjande och peppande föräldrar, en massa bilåkande och hårt kämpande grabbar 🥇🥈.

Har en son som efter denna helgen är totalt slutkörd och som somnade lagom när huvudet landade på kudden ikväll. 

Det är väl dags även för mig att stänga ögonen några timmar innan det är dags för en ny arbetsvecka... 😴😴

Sommartid och 2019

Klockan är tillbaka på sommartid och 25% av 2019 har nu gått.

Jag började dagen med att åka på PK2s sista seriematch för den här säsongen. Det blev vinst vilket gör dem till serievinnare efter en lite väl spännande match.

Hem igen och tog en promenad med E innan jag åkte in till stan för att handla.

Med en oro i kroppen jag inte riktigt kunde skaka av mig och som inte försvann ens efter promenaden sköt jag upp handlingen lite till och åkte till vattnet istället. 

En promenad längs vattnet medan solen sken, doften av en nyligen tänd grill nådde mig när jag gick förbi och ljudet av vågornas skvalpande lugnade en del av oron och är som balsam för själen. Att se vårens första tussilago, att ligga på rygg på bryggan och titta upp på himlen och molnen, ljuvligt!

Efter att jag till slut handlat åkte jag hem och såg till att sysselsätta mig med att göra chokladbollar, laga mat och sen kom barnen hem. Började med att dricka kaffe med deras pappa, när han åkt såg vi till att få i oss lite mat och pratade lite om veckan som kommer, veckan som varit och vad som hänt i skolan och sånt. En liten veckouppdatering. 

Bakade lite och i samma veva kom jag på att jag ville mysa lite extra med mina älsklingar ikväll så jag bakade lite bröd. Nybakt bröd med marmelad och ost och så en kopp te på det, gott gott. Barnen busretades med varandra vid bordet och vi satt och pratade lite, allt från skoj till allvar. Jag frågade hur allt känns nu när det gått över ett år sen vi flyttade. Ns kommentar när vi nästan pratat klart, ”vi har gjort det här bra mamma”. Älskade ungar ❤️❤️. Min stora glädje och stolthet.

Tiden går ⏱

Ännu en fredag är här. Årsbokslut på jobbet, kan ju hoppas att allt går lika smidigt med resten av årsbokslutet som det gjort hittills.

Vid den här tiden för ett år sedan gick bilen mot Nordmaling för en helg med Anna och Fredrik. Hade ju fortfarande golfen då så den fick sig en långtur innan jag bytte in den några månader senare.

Tiden går. Det känns inte som att det är 1 år sedan vi var där. Skoteråkning, fisketävling, skitsnack, Pinchos, sol och snö bjöd den helgen på ☺️.

Vi kan väl hoppas på att denna helgen i år iaf bjuder på lite sol. Både skoteråkningen, fisket och snön hoppar jag gärna över, även om både sällskapet och Pinchos inte hade varit helt fel.

Kvällen har bestått av funderingar, resonemang och samtal om både det ena och det andra. Steg ett och två är redan påbörjade, steg tre ligger fortfarande på planerings- och diskussionsnivå och resultaten av dem återstår väl att se antar jag. 

Jag hade två saker att göra idag, jag lyckades iaf fixa en av dem och det får jag väl se som något positivt (det faktum att jag skulle fixat det ända sen i måndags väljer jag att inte låtsas om) 😏.

Kan det vara så att det börjar vara hög tid att ta tag i den där att-göra-listan och beta av lite saker på den istället för att bara lägga till nya hela tiden???? 🤔 Kan nog vara en bra ide eler nåt.

Jag ska bara sova lite först...typ

Äntligen söndag

Älsklingarna är hemma och det är snart dags för en ny arbetsvecka. 

Netflix har gått varm, soffan och sängen har varit väldigt sköna och vädret har varit ombytligt kan man väl säga. 

Jag är just nu en otroligt trött tjej som skulle vilja dra täcket över huvudet och sova i sisådär en vecka eller två... Men det funkar ju inte riktigt så i verkligheten, så jag gör som vanligt och tar tag i att förbereda veckan och morgondagens bestyr istället.

Hålla sig sysselsatt

Vardag när den är som bäst, iaf nuförtiden. Årsredovisningen för KIF ska väldigt snart vara färdig, bokföringen för 2019 för fotbollen och huvudstyrelsen är gjord så långt det är möjligt. 

Lite gymnastik ska det donas med snart också, det gäller att hålla sig sysselsatt. Då tänker jag inte så mycket. 

Jag kan ibland lyckas stänga av det mesta när jag har riktigt mycket att göra. Har jag riktig tur så är jag ibland tillräckligt slut för att lyckas sova tungt också 🤪.

1,5 kg köttbullar är nu gjorda och infrysta, morgondagens kycklinggryta är klar, bara riset som ska kokas imorrn. All disk är fixad och det är undanplockat i köket.

Lilltova gjorde en väldigt god romsås till fisken vi åt idag, lite roligt när de börjar blir stora. De kan komma med egna idéer och prova på att laga mat och sånt. Alltså jag är ju inte den som älskar att laga mat direkt, men som med så mycket annat så måste  det göras 😊.

Nehe, lite sömn kanske vore lämpligt innan klockan ringer för en ny dag med jobb, brottning och andra tokigheter.

Kram

Äntligen hemma

Så är de då äntligen hemma igen, mina trollungar ❤️❤️. Känns som det var år och dar sen de va hemma även fast det ”bara” är 1,5 vecka sen. 

Veckans mat är planerad, kvällsmaten är uppäten sen länge och det blev filmkväll med mina älsklingar nu när de äntligen är hemma. 

KIF fick vänta tills nu när de lagt sig, då tar jag tag i det igen. Sitter i sängen och viker fakturor medan en film rullar på Netflix. Har suttit halva dagen med bokföringen av KIF, resten av dagen har gått åt till innebandymatch och bokföring av innebandylaget. 

Imorgon är det en ny vecka. Ny vecka med innebandy, brottning, jobb, möten och tvättid. En ny vecka med mina älsklingar ❤️❤️

Vilken vecka...

Vilken jäkla vecka det har varit, speciellt efter den fullbokade helgen som var. Varit på möte, varit barnvakt, en envis förkylning stoppade veckans träning och den energi jag har haft har gått åt på jobbet. Att-göra-listan bara växer men lusten att bocka av nåt på den är obefintlig.

Efter en tuff vecka så kompade jag idag ut från jobbet och pallrade mig hemåt, bytte om och tog en promenad. På sisådär 21 km och 3,5 timme 😂😂. Lite sådär galet som bara vi två gör en fredag em/kväll 😏. Resten av kvällen har bestått av sängen och Netflix, med avbrott för en kaffepaus med Seb som tittade förbi.

Det har varit en lugn och skön fredagskväll och det är dags för mig att försöka få lite sömn.

Det första och sista jag tänker på när jag vaknar och somnar är alltid detsamma, och idag är inget undantag. Men ikväll ler jag lite när jag ligger på ”min” sida av sängen, med ena handen liggandes över på andra sidan, som om armen (och mannen den sitter på) som jag älskar att ha min hand på när jag somnar låg här bredvid mig...

Another day in paradise

Måndag, måndag, måndag. Tror inte det är riktigt sunt att vara så tacksam över när måndagen kommer igen. En ny vecka har dragit igång och äntligen är det mammavecka igen 🥰.

Vaknade till lite hastigt i morse, hade tydligen stängt av flera av larmen 😳.

Det var ändå en skön morgon med mycket pratande, en del skrattande och en del allvar.

Vad gjorde jag utan dig vännen...

Jobbet har varit jobbet, det finns att göra. Det mesta av månadens bokföring har slagits igenom, lev.reskontran är jag nästan ikapp med så imorgon får det bli lite fakturering igen. Snart är det ju till och med dags att börja förbereda för årsbokslut och revision.

Är inne på 10:e året på jobbet. Blir alltid lika förvånad, jag skulle ju vara kvar bara sisådär en 4-5 år tror jag att jag sa när jag började 😏Så kan det gå.

Mannen i mitt liv ❤️

Ibland kan jag inte annat än le. Var uppe med tuppen och tvättade imorse och förberedde dagen. När jag står i köket kommer mannen i mitt liv in och frågar vad jag gör. 

Steker pannkakor till frukost, funkar det?

Det blir bra svarar han aningen trött och vänder sig bort. Sen stannar han upp lite, vänder sig om och ger mig en ordentlig kram medan han ler och säger ”förresten, jag har ju inte sagt god morgon mamma”. 

Alltså den kärlek jag känner för mina barn är obeskrivlig. Sonen som också är min förstfödda börjar bli stor. En morgontrött tonåring, som de flesta andra tonåringar. En tuff och vuxen 13-åring ibland, men ibland också en liten 13-åring som behöver sin mamma. 

När vi pratar blir det tydligt att han börjar bli stor. Han skämtar, han kan var ironisk men han kan också vara allvarlig. Han älskar att reta gallfeber på sin lillasyster, tycker om att retas med sin mamma när hon gör nåt tok (som i fredags 😂🙈) men han är också en kille som tycker om att sjunga med till den mesta musiken i bilen, kramas och berätta att han älskar mig.

Samtalet om A och om framtiden som vi hade i bilen på väg hem från en träning förra veckan de var hemma, om att det hade blivit roligare och roligare att göra saker med A ju längre vi setts, men om jag nu inte tänkt vara själv resten av livet så var en storebror ok, småsyskon vill han helst inte ha, speciellt inte om det är småsystrar... och det är väl kanske ok om jag i framtiden skulle träffa nån som har barn, så länge vi inte tänker flytta ihop. Alltså jag kunde inte annat än skratta åt hans resonemang 😂😏. 

Han kan ibland också förvåna mig genom att påminna mig om fyrhjulingen jag lovat honom den dagen vi flyttar till hus (lillsyrrans önskan är billigare, en kattunge 😏), genom att säga saker som att han ska ringa A och be om hjälp att hålla fast mig eller genom att börja prata om när han körde fyrhjulingen hos A eller som denna veckan när förra årets bob-åkning och snöpulandet av mig kom på tal medan vi skottade i stugan. Han har gillat när A har busat och skojat, speciellt när de två samarbetat, som tex när vi hade vattenkrig i somras och de två såg till att jag (och lillsyrran såklart) blev blötast. 

Min älskade unge 🥰, så stor men ändå så liten ❤️

Ännu en ny vecka

En ny vecka är här. Månadsskiftet ska stängs och rapporteras, barnen har aktiviteter och jag har åtaganden. Denna vecka krockar dem en aning 😬... har inte riktigt kommit på hur jag ska lyckas lösas problemen än bara.

Var på föreläsning med Christian Wass idag. Blir alltid lika inspirerad av att lyssna på såna föreläsare ”beröm, berätta, be om hjälp” .

Från att ha varit fullt frisk till att hamna i rullstol efter att han dykt från en brygga... 

Helt klart ett föreläsning jag rekommenderar.

Nu dags att sova, kryper ner i sängen med ett leende och en suck av njutning över att äntligen få krypa ner i sängen och sova.

Natti natt

Trött

Idag var det en väldigt trött Annica som klev ut från jobbet. Sådär riktigt genomtrött att jag idag inte lyckades hålla ihop ända till kl 16...

Veckan har bestått av möten, träning, barnens aktiviteter och vardagens göromål.

Resan känns som den va för flera månader sen... Kändes lite som att kliva tillbaka på ruta ett när jag kom hem till verkligheten igen. 

Den oroliga känslan i magen och illamåendet var tillbaka som på beställning och yrseln kommer och går lite till och från... 

En fredagkväll närmar sig sitt slut, tacosen är uppäten, kaffet slut sen länge och den här damen är nere för räkning...

Så vart det vardag igen

Då var det vardag igen då efter jul och nyårsledigt. Alltså jag har jobbat varenda dag man kunnat, det här med långledigt är ju totalt värdelöst. 

I en lägenhet kan man inte städa och plocka varje dag som jag kunde göra i huset. Eller det kanske man kan, men är rätt meningslöst när det inte blir smutsigt eller stökigt, speciellt inte när barnen inte är hemma. Sen blir fötterna  rätt trötta när man går flera mil per dag så det kan man inte heller hålla på med hela dagarna när det är såhär mycket ledigt.

Dock borde jag kanske rensat lite mer i J’s garderob, fixat lite med fotona och kanske tittat på det jag ställt i förrådet... se till att bli av med de gamla vinterdäcken som följde med bilen kanske... de tar ju rätt stor plats i mitt lilla förråd. 

Sen borde jag hämta mina skidor hos D och undra om jag inte har nån stackars kartong kvar i hans garage också, med grejer efter pappa antagligen... kanske skulle vara en tanke att fixa det imorrn. Ska komma ihåg att fixa till allt med fikat inför första innebandymatchen också, även det få bli på morgondagens att-göra-lista.

Idag var det skönt att komma hem från jobbet, veta att barnen snart skulle komma hem. Blev tacos till kvällsmat, filmmys med prinsessan medan prinsen spelade (han hade vägrat titta på filmen N valde så det va nog lika bra). Sen lite prat och planering inför N’s födelsedag. Jag vet redan vad hon ska få av mig så det är skönt att slippa fundera på det i sista stund.

En mysig fredagkväll med mina troll helt enkelt.

Nytt år

Jaha så var då 2019 här.

Vad kan då detta året ha att bjuda på?

Ja, det återstår väl att se helt enkelt.