Tiden går fort

Om sisådär 17 dagar har vi bott här ett år! Året har gått fort. Dagar och månader har redan blivit till ett år, galet!

Jag trivs så otroligt bra i den här lägenheten och vi bor fantastiskt bra, och ytterligare en aspekt är att sonen säger detsamma. Nu är det ju ingen som vet hur länge han tänker bo kvar hemma efter studenten, men sen smäller det bara till så tar dottern också studenten. Krasst så är det ju så att jag skulle kunna bli själv här hemma om 2-2,5 år 😳.

Ibland känns det helt galet att jag har så stora barn. Snart dags för N också att börja med körkortet, och när det är klart så ser jag väl inte röken av nån av dem 😂.

Jag har börjat fundera på vem jag är utan barnen hemma. Jag har varit mamma så länge att jag knappt vet det längre. Även fast dem är hos sin pappa varannan vecka så är det inte samma sak. Dem kommer och går ju hela tiden, oavsett vecka, så den dagen dem flyttar för att studera, jobba eller så kommer det nog kännas väldigt konstigt här hemma. Men man vänjer sig väl med det också 😊. Får hoppas att det finns någon som vill dela sin vardag med mig när den dagen kommer ☺️.

Nehe, det var mina funderingar denna sena lördagkväll.

Livet är bra fint ändå 😊

Livet är ju bra fint ändå. Med fina människor omkring mig och en frisk familj kan jag inte vara annat än tacksam över allt jag har ❤️.

Jag har ett jobb jag oftast trivs med som gör att vi har tak över huvudet och mat på bordet. Jag har två barn som har vuxit upp till fina och omtänksamma vuxna med snälla och omtänksamma respektive 😊.

Jag har fina vänner där vi hittar på tokigheter som att göra tjejklassikern igen, hjälper varandra och varandras barn att flytta, promenerar, dricker en massa kaffe och går på konsert tillsammans. Det är dem här människorna som gör att jag fortfarande står upp, som resonerar med mig när jag står inför olika utmaningar, som ger mig en kram och håller om mig när tårarna rinner, dem som hjälper mig när jag tvekar, men det är också dem som får mig att skratta så jag får ont i magen😍. Det är de här människorna som får mig att våga försöka igen, för jag vet att dem alltid tar emot mig om jag faller.

Det är alla de här fina människorna jag har i mitt liv som gör mig så otroligt tacksam över varje dag jag får uppleva 😊.

Nu är det jul igen 😊

Jag var tvungen att gå tillbaka till detta inlägg för cirka ett år sedan och se vad jag tänkte om 2023.

Jag hoppades och önskade att det skulle vara året när saker och ting ordnade upp sig och att jag skulle få lite lugn och ro i själen.

Så har det blivit som jag hoppades då? 

Ja det tycker jag 😊.

2023 var året då jag flyttade in till stan för att underlätta mitt och barnens liv och all logistik det innehåller, och för att vi ville det såklart. För min del har jag fått hur mycket mer tid som helst. Jag kanske inte alltid disponerar den så bra men mer tid att göra annat än att skjutsa barn har jag definitivt fått.

Jag har numera en myndig son som snart tar studenten och en snart vuxen dotter. Båda mina barn har vuxit upp till två väldigt fina, självständiga och omtänksamma individer med en egen vilja och egna idéer.

Jag har sedan mitten av året också kommit till ro och funnit ett lugn jag inte känt på länge. Känslan och njutningen av att sitta i soffan med en bok 📕 och en kopp te ☕️. Det faktum att jag njuter av att lyssna på musik igen, jag dansar i vardagsrummet och i köket och jag skrattar igen. Och jag älskar det 🥰. Jag tycker om att känna igen mig själv. Den glada och spralliga tjejen som skrattar så det gör ont i magen tillsammans med Malin, som njuter av att vara igång med träningen, även om förkylning och feber har sagt käpparna för det till och från. 

Jag har saknat henne, och jag tror att mina barn också har gjort det ❤️❤️.

Så vad tänker jag om 2024 nu då?

Jag hoppas att jag fortsätter vara glad och lycklig, att jag kommer ännu mera i fas med både jobb och privatliv. Att Johannes fixar körkortet, att operationen och rehabiliteringen går bra och att Nathalie fortsätter trivas i skolan och att hon och jag kanske kan komma iväg en sväng på spa igen. Jag hoppas att 2024 är året när vi kommer iväg och hälsar på syrran i Spanien 🇪🇸 men viktigast av allt är att jag hoppas att vi alla håller oss friska och får må bra ❤️

A walk down memory lane

Jag har verkligen haft en underbar helg. I fredags åkte jag till stugan och eldade lite, sov över där eftersom ena barnet ockuperade sin pappas hur och det andra barnet ockuperade lägenheten, då blev det stugan kvar till mig 😂. Köpte med mig lite mjölk, pepparkakor och en liten julmust som jag tänkte ha medan jag jobbade. Pepparkakor och kaffe fick jag i mig medan jag jobbade, men någon julmust öppnade jag inte ens. Halva matchningsfilen är genomgången och det sista behöver jag gå igenom de närmaste dagarna så att jag under veckan kan skicka ut den för att hinna göra eventuella justeringar innan det är dags för revision.

Vaknade upp i ett kallt hus tidigt på lördag morgon, packade snabbt ihop allt medan jag drack kaffe och mötte sedan upp Malin för att åka vidare mot Arboga och ett yogaretreat 😃, Det var helt ljuvligt, en hel dag med lugn och ro bara för mig själv och för mitt eget måendes skull. Längtar redan till vårens retreat.

Vaknade som vanligt på söndagar upp till en tidig tvättid, så skönt att på några timmar ha all tvätt ren och torr. Sedan iväg till Västerås och assistera barnen med inköpet av fars dagpresent när jag ändå skulle åka förbi affären på väg till innebandymatchen. Efter matchen vidare till pappa för att fira honom på fars dag tillsammans med min storebror och hans söner och den yngsta av mina småbröder.

På vägen till pappa startar jag en gammal spellista på spotify. Jag inte riktigt kommit ihåg att jag hade den gamla listan förrän dottern slog på den häromveckan, och under tiden den  spelade upp den ena låten efter den andra konstaterade jag hur mycket minnen jag har till musik.

Takida generellt är för mig M och Volbeat kopplar jag ihop med D eftersom han spelade dem mycket när vi var gifta och när så vill stjärnorna spelas tänker jag på vårt bröllop eftersom den spelades då, Bumbibjörnarna-låten är för mig Anna, händerna upp i himlen är Andrea Gulligillan är för mig min pappa och  can't help falling in love är ännu en sån där låt jag har minnen till, men de minnens sträcker sig så långt tillbaka som till högstadiet 😀. 

Efter en stund i bilen började låten "Enda för mig" med Linus Svenning spelas upp och den låten skickade A till mig strax efter att vi hade börjat träffas. Låten fick mig idag att le, precis som den gjorde när jag fick den skickad till mig, och att sedan skratta åt att jag var då inte den enda för honom.

Men det fick mig också att tänka på den där fantastiska känslan jag hade då när jag fick låten skickad till mig. Min övertygelse om att det faktiskt skulle bli vi, att framtiden var vår. Jag var så otroligt förälskad i den där fantastiska killen han var den där första tiden, killen som fick mig att skratta hejdlöst, som fick mig att våga göra saker jag aldrig hade gjort förut, han som verkligen sparkade undan benen för mig och fick mig att falla totalt för honom. Jag hade utan tvekan kunnat lägga mitt liv i hans händer, vilket jag väl praktiskt taget gjorde flertalet gånger med tanke på hastigheterna han körde min bil i... 

Men det är en fantastisk känsla att vara sådär nyförälskad, det där första pirret, nervositeten, längtan efter att träffas och det faktum att det spelar egentligen ingen roll vad man gör bara man får ses. Alltså vilken mäktig känsla det är 😍. Trots all den smärta som sen följde just den relationen hoppas jag på att någon mer gång i livet få bli sådär hopplöst förälskad igen och känna den där fantastiska känslan, men då förhoppningsvis med ett helt annat slut.

Det blev en biltur längs med minnenas allé idag och jag börjar förstå att en av anledningarna till varför musik är så viktigt för mig i mitt liv, skulle kunna vara alla de känslor och minnen som musiken påminner mig om, på samma sätt som min förkärlek till att ta bilder så fort jag upplever eller gör något också är det.

Mammografi, Rosa Bandet-loppet och vila

Den 24 september satte jag ✔️ på årets Rosa Bandet-lopp, och lopp 2 av 4 på tjejklassiker nummer två är genomfört. Långsammare än jag önskat men jag tog mig i mål, vilket var det huvudsakliga målet med tanke på att inflammationen i bröstet gjorde att jag inte vågade träna inför loppet. När läkarna på VC hade sagt OK till träning var det bara dagar kvar till loppet och jag får vara tacksam över att jag tog mig runt. 

Efter loppet har foten krånglat och jag har tillfälligt behövt använda kryckorna för att slippa belasta den alltför mycket. Det har nu snart gått en månad och jag är orolig deluxe. Mina promenader är ett minne blott och jag behöver ta bilen till jobbet trots att det är så nära. Det stör mig riktigt ordentligt. Men jag är rädd för att jag inte kan göra annat än att stretcha, massera och rehaba foten för att den till slut ska bli bättre. 

Till slut var det då äntligen dags för den extra mammografin. Inget konstigt hittades varken på mammografin eller ultraljudet, vilket jag är väldigt glad och tacksam för.

Jag och soffan är för tillfället bästa vänner och det är fantastiskt skönt att bara kunna ligga i soffan och ta det lugnt, att ha ro i kroppen att göra det.

Bara inflammationen ger sig hoppas jag att min energi ska komma tillbaka.

Nehe, nu ska jag fortsätta njuta av soffan och en serie medan regnet öser ner ute.

Möten, konjunkturprognos och tuttmassage

Inläggets rubrik summerar min vecka hittills ganska väl.

Det känns som veckan på jobbet mest bestått av möten av olika slag, konjunkturprognosen är precis färdiglyssnad på eftersom jag inte hann lyssna på den igår för att jag satt i möte. Läkarens ordinerade massage, för att se om förträngningarna kan minska, är inte helt lätt att komma ihåg varje dag, men jag hoppas att jag ska komma ihåg det idag. 

Det ena mötet efter det andra har avlöst sig under veckan både på jobbet och privat, många bra resonemang har förts och information delgetts och utbytts. 

Flera promenader att det blivit, en joggingtur inför helgens bravader har jag också klarat av. Flera koppar kaffe och te med vänner 😊 och promenader med desamma.

Jag har också fått njuta av barnens sällskap vid flera middagar denna veckan, som jag och sonen pratade om häromdagen så kan vi knappt komma ihåg när vi åt middag tillsammans på en vardagkväll sist.

Jag har fått min tid för mammografin som läkaren ville skicka mig på för säkerhets skull, skönt att jag ändå fick en relativt snabb tid så vi förhoppningsvis kan utesluta att det är något sånt. 

Just nu sitter jag i soffan... eller ligger faktiskt, och ska alldeles strax ta tag i lite kvällsjobb med förhoppningen om att kunna smita hem lite tidigare imorgon. Det ger ganska mycket att kunna gå hem bara nån timme tidigare en fredag. 

Innebandy och löpning står på helgens schema, jag hoppas kunna få utrymme för lite återhämtning och vila i soffan framför en bra film eller serie också innan den nya veckan börjar. 

Nehe, lite musik i öronen och dans i vardagsrummet innan duschen kallar och sedan ska följas av lite kvällsjobb.

En härlig helg

Har legat i soffan halva dagen känns det som. Handlade på vägen hem, lagade mat så den var klar när barnen kom hem. Så vi passade på att bjuda deras pappa på mat när han lämnade dem och sedan har barnen varit på sina rum och jag har legat i soffan så gott som hela kvällen. Jag samlade ihop lite energi och gjorde ett yoga-pass när jag tyckte att jag legat alldeles för länge 😊.

Jag har haft en härlig helg. Startade den med en middag med E efter jobbet i fredags. Resten av fredagkvällen var väldigt lugn, låg i soffan större delen av den också. Det har varit en tuff jobbvecka helt enkelt och det var fantastiskt skönt när det blev helg.

Lördagen började med tidig tvättid, en promenad till MK för lite laser och test av en IR-madrass. En promenad hemåt igen, plockade ihop lite grejer och åkte till Kolsva för en promenad med M innan vi åkte på 50-årsfest. Det var en härlig fest med god mat, roliga lekar och trevligt folk. Det blev en ovanligt sen kväll så när vi vaknade imorse var jag bra seg. Det blev en lugn morgon med frukost och en förmiddagspromenad innan det var dags för mig att åka hem och förbereda för veckan som kommer.

Nej nu är det äntligen dags för lite sömn 😴.

Sov gott