Vänskap på distans

Så är jag tillbaka på jobbet igen och jag har haft lite välbehövlig ledighet.

Några dagar med lugn och ro, promenader, mysbyxor, skratt och tårar är nu över. Många timmar i bil blev det, men det är värt varenda minut när jag kan ge henne en kram på riktigt och får ta promenader tillsammans med henne utan att behöva prata i telefon.

Som dottern sa på vägen upp. 

• Mamma du och Anna pratar varje dag?
• Ja så gott som varje dag.
• Men mamma hur kan ni ha så mycket att prata om varje dag?
• Vi bara har det Nathalie. 

Hon och jag. Vi skrattar med varann när livet är bra, tröstar och stöttar varandra när livet är tufft. Hon har funnits där sedan jag var 16 år och vi började arbeta ihop på restaurangen. Det var genom henne jag träffade min exman, vi har följt varandra genom livet med jobb, barn och familj, stöttat varandra när vi båda separerade.

Jag har varit med henne från separationen och tills hon träffade F och jag älskar att se henne så lycklig som hon är idag. Hon förtjänar all lycka i världen ❤️.

Hon har varit med mig genom tiden med A, men hon har också varit med mig de senaste månaderna då hon varit glad över att ha hört mig skratta och skoja igen.

Vi ses alldeles för sällan och vi har en vänskap som bestått alla dessa år, trots många mil mellan oss... 

Höstlov

Vaknade strax efter 6, klev upp och tog mig en kaffe, kollade mailen och donade lite med den. Började lite smått med inlämningsuppgift 3 som ska vara klar snart, men tröttnade rätt snart på det så klädde på mig och gick ut i snön. 

Två snölyktor blev det innan jag gick in igen ☺️☃️ Det var bara jag och tystnaden ute, de andra i huset sov fortfarande. Snön yrde omkring mig medan jag gjorde mina snöbollar. Lyktorna blev inte särskilt snygga men än så länge håller dem iaf ihop. Får se om de står kvar ikväll när det är dags att tända dem 😏.

Anna vaknade vid 8 så vi klädde på oss och förpassade oss ut på den där milslånga promenaden vi pratat om innan det blev dags för frukost. Frukosten plockades undan, spotify i bakgrunden, jag flyttade mig från köksbordet till kökssoffan och tittade återigen ut på snön som yrde omkring utanför.

Snö, skumtomtar, glögg och pepparkakor kombinerat med en Anna som piffar och donar med tomtar och ”vinterpynt” som hon så fint kallar det 😂 gör att jag längtar till jul och advent, även om längtan efter julen, precis som förra året, också är förenat med en del rastlöshet och oro. 

Men försöker tänka på det som en nära vän sa till mig tidigare i veckan... ”Allt kommer bli bra, tids nog”

Drömmar, känslor och snö

Sitter i kökssoffan med en kopp kaffe och tittar ut genom altandörren på snön som faller. Försöker läsa lite studielitteratur men tankarna snurrar och koncentrationen är inte den bästa ⛄️❄️📖

Nästa gång en karl nämner nåt om en framtid med mig ska jag be honom fara och flyga. Det måste vara bättre än att sen försöka samla ihop sig själv och sitt trasiga hjärta när det visar sig att jag var den enda som föll 💔...

Jag är inte rädd för att bli kär, jag är rädd för att vara den enda som blir det

Inatt har min hjärna inte vilat. Jag har i mina drömmar återupplevt förra lördagen, både eftermiddagen och natten. Det där ljuvliga leendet, känslan av hans armar omkring mig när han sa att ”åh vad längesedan det är vi sågs” när han kramade mig när jag kom dit, känslan av hans läppar mot mina och glädjen av att höra orden ”det här är mitt” när vi  stod i köket och han höll om mig. Njutningen av att några timmar på natten få ligga i sängen tillsammans, tätt tätt och med mitt huvud på hans arm. 

Reser mig ur kökssoffan och tar mig ytterligare en kopp kaffe medan resten av huset fortfarande sover.

Det händer inte så ofta numera, men det är såna här gånger som jag känner att jag saknar att bo i hus. Jag kanske ska börja titta mig omkring igen iallafall, kanske dyker upp nåt 🏡  att hyra, tills jag ska byta ort och köpa mig ett eget.

Jösses

Jösses vilken vecka... är nog en enkel sammanfattning av den här veckan. Kemikalier, möten och en bergochdalbana av känslor är vad den har bjudit på.  Det här sovandet går sisådär, tankarna snurrar och jag är tacksam över att jag fick låna mina kottar en stund idag och krama dem lite extra. Jag behövde det...