Men sov då!!

Hur svårt kan det vara. Är trött som jag vet inte vad men lyckas inte somna. Har hållit igång hela dagen så borde slocknat när jag la huvudet på kudden, men icke!

Låg och pratade lite med sonen innan han hoppade in i duschen och gjorde sig klar för kvällen. Vi pratade lite om semestern vi ska göra, åt lite godis och skrattade och tokade oss lite. Vi pratade lite om skolan, om spanskan och svårigheter med den. Om en uppgift som han valt att lägga ner lite extra energi på för att kanske lyckas höja betyget lite till. Min underbara och djupt älskade son. Så klok, busig, retsam och så otroligt älskad 💕.

Sen den här otroligt modiga och tuffa dottern jag har. Som när det nu gått lite mer än två veckor sedan hennes olycka och ambulansfärd börjar tycka att allt ska återgå till normalt igen. Som nog tycker att nu borde hon få göra samma saker som innan. Medan mamman säger att hon får vänta lite med studsmattan, badandet och de andra sakerna som läkaren sa åt henne att vänta lite ytterligare med. Hennes mamma är lite mer för att hon ska ta det säkra före det osäkra, det är inte värt risken.

När olyckan hände så saknade jag att vara två. Att för en liten stund ha någon att luta mig lite mot, att för en gång skull inte vara själv med allt. Men ensam är stark, är det inte så de säger... 

Den där känslan jag får i kroppen när tanken slår mig om vad som faktiskt kunde hänt och vilka konsekvenser olyckan kunnat orsakat henne i framtiden, vad jag avskyr den. Tanken återkommer då och då, och följs av den iskalla känslan i kroppen och bilderna i huvudet på hur hon såg ut under filten när hon kom in med ambulansen. Ovissheten och oron innan och inför att hon sövdes och innan hon vaknade. Känslan av att se henne skaka av köld när den första chocken började släppa, oron när blodtrycket började sjunka. Lättnaden när läkaren efter op berättade att hon hade tur i oturen, förklarade skadorna och vad de gjort åt dem medan hon var nedsövd. Rädslan och känslan av att inte kunnat skydda sitt barn. Ologiskt? Ja troligtvis. Hjärnan vet att jag inte kan skydda dem mot allt, men jösses vad jag önskar att jag kunde skyddat henne mot detta 💕

Tror vi att hjärnan kan låta mig somna nu? Låts mig få några timmars sömn innan det är dags för ytterligare en arbetsvecka.