Höstlov, barnvecka och som vanligt månadsskifte och/eller rapportering vilket gör att ledighet med barnen är omöjligt. Det har väl tidigare inte varit något som stört mig så mycket, men när jag inte får ha dem hos mig 50% av tiden så påverkar det mig allt mer. Det är väl så att jag också blir mer och mer medveten om att jag bara har dem till låns, att dem snart är stora och att behovet av sina föräldrar blir mindre och mindre.
Sonen har jobbat på mitt jobb i två dagar, rensat papper och inventerat, sedan har det varit länslagsuttagning, innebandymatch i Karlskoga, träningar och just nu tittar jag på dagens första innebandymatch. Sonen spelar inte förrän i eftermiddag men behövde in och lämna en matchtröja och ville såklart se på matchen.
Vaknade som vanligt tidigt, satte mig med en kopp kaffe och datorn för att justera inlämningsuppgiften som ska skickas in ikväll. Imorgon påbörjas programmets sista kurs innan uppsatsskrivandet. Jag har en uppgift kvar i ytterligare en kurs men även den ska göras under tiden jag skriver uppsatsen.
Nästa gång jag säger att jag ska plugga nåt, skulle nån vara kunna ta bort datorn, telefonen eller vad jag nu har i handen just då som kan göra att jag skickar in en kursanmälan.
Jag har återigen återgått till att skriva att göra listor, jag håller inte längre reda på allt som händer och ska göras. Träningen behöver återigen prioriteras och jag behöver lära mig att stänga av huvudet för att kunna sova som folk igen. Jag lärde mig ju för några år sedan att om jag inte sover så fungerar jag inte som människa, varken hemma eller på jobbet. Ja och så mår jag ju som en kratta när jag inte lyckas sova, är både konstant trött och genomfrusen.
Avslutar denna veckas studier med att precis ha skickat in den reviderade versionen av uppgift 2 och ser fram emot en nya vecka med nya möjligheter, en vecka med möjlighet att vara ett bättre jag och ett snällare jag, mot mig själv...
Önskar er en underbar söndag!
