Jag hoppades och önskade att det skulle vara året när saker och ting ordnade upp sig och att jag skulle få lite lugn och ro i själen.
Så har det blivit som jag hoppades då?
Ja det tycker jag 😊.
2023 var året då jag flyttade in till stan för att underlätta mitt och barnens liv och all logistik det innehåller, och för att vi ville det såklart. För min del har jag fått hur mycket mer tid som helst. Jag kanske inte alltid disponerar den så bra men mer tid att göra annat än att skjutsa barn har jag definitivt fått.
Jag har numera en myndig son som snart tar studenten och en snart vuxen dotter. Båda mina barn har vuxit upp till två väldigt fina, självständiga och omtänksamma individer med en egen vilja och egna idéer.
Jag har sedan mitten av året också kommit till ro och funnit ett lugn jag inte känt på länge. Känslan och njutningen av att sitta i soffan med en bok 📕 och en kopp te ☕️. Det faktum att jag njuter av att lyssna på musik igen, jag dansar i vardagsrummet och i köket och jag skrattar igen. Och jag älskar det 🥰. Jag tycker om att känna igen mig själv. Den glada och spralliga tjejen som skrattar så det gör ont i magen tillsammans med Malin, som njuter av att vara igång med träningen, även om förkylning och feber har sagt käpparna för det till och från.
Jag har saknat henne, och jag tror att mina barn också har gjort det ❤️❤️.
Så vad tänker jag om 2024 nu då?
Jag hoppas att jag fortsätter vara glad och lycklig, att jag kommer ännu mera i fas med både jobb och privatliv. Att Johannes fixar körkortet, att operationen och rehabiliteringen går bra och att Nathalie fortsätter trivas i skolan och att hon och jag kanske kan komma iväg en sväng på spa igen. Jag hoppas att 2024 är året när vi kommer iväg och hälsar på syrran i Spanien 🇪🇸 men viktigast av allt är att jag hoppas att vi alla håller oss friska och får må bra ❤️
