Höstlov, innebandy och barnvecka

 Höstlov, barnvecka och som vanligt månadsskifte och/eller rapportering vilket gör att ledighet med barnen är omöjligt. Det har väl tidigare inte varit något som stört mig så mycket, men när jag inte får ha dem hos mig 50% av tiden så påverkar det mig allt mer. Det är väl så att jag också blir mer och mer medveten om att jag bara har dem till låns, att dem snart är stora och att behovet av sina föräldrar blir mindre och mindre.

Sonen har jobbat på mitt jobb i två dagar, rensat papper och inventerat, sedan har det varit länslagsuttagning, innebandymatch i Karlskoga, träningar och just nu tittar jag på dagens första innebandymatch. Sonen spelar inte förrän i eftermiddag men behövde in och lämna en matchtröja och ville såklart se på matchen.

Vaknade som vanligt tidigt, satte mig med en kopp kaffe och datorn för att justera inlämningsuppgiften som ska skickas in ikväll. Imorgon påbörjas programmets sista kurs innan uppsatsskrivandet. Jag har en uppgift kvar i ytterligare en kurs men även den ska göras under tiden jag skriver uppsatsen.

Nästa gång jag säger att jag ska plugga nåt, skulle nån vara kunna ta bort datorn, telefonen eller vad jag nu har i handen just då som kan göra att jag skickar in en kursanmälan. 

Jag har återigen återgått till att skriva att göra listor, jag håller inte längre reda på allt som händer och ska göras. Träningen behöver återigen prioriteras och jag behöver lära mig att stänga av huvudet för att kunna sova som folk igen. Jag lärde mig ju för några år sedan att om jag inte sover så fungerar jag inte som människa, varken hemma eller på jobbet. Ja och så mår jag ju som en kratta när jag inte lyckas sova, är både konstant trött och genomfrusen.

Avslutar denna veckas studier med att precis ha skickat in den reviderade versionen av uppgift 2 och ser fram emot en nya vecka med nya möjligheter, en vecka med möjlighet att vara ett bättre jag och ett snällare jag, mot mig själv...

Önskar er en underbar söndag!

När livet ibland bara blir lite mer än man orkar med...

Förra veckan var en tuff och påfrestande vecka och denna vecka verkar fortsätta i samma stil.

När den energi som mitt liv just nu kräver inte riktigt finns så blir livet lite mer än jag orkar med. När jag tycker att jag står och stampar på samma ställe hela tiden, när saker och ting till slut kommer ifatt även mig. Då orkar jag inte riktigt hantera allt.

Just nu skulle jag helst bara låsa in mig i en stuga i skogen med en hög med böcker och lugn och ro. Ta långa sköna promenader, ett varmt bad eller två och bara vara, eller bara krypa ner under täcket och ligga kvar där. 

Jag vet att jag ska vara tacksam, det finns människor som skulle göra vad som helst för att vara där jag är, men just nu orkar jag inte vara det. Ibland känner även jag att jag vill ge upp, och även jag måste väl få bryta ihop ibland. Inte ens jag orkar alltid vara den starka tjejen som klarar allt själv.

Det finns gånger när även jag behöver nån som tar emot mig när jag faller…

Det dåliga samvetet

Det dåliga samvetet kom tillbaka med en rasande fart idag. Gymmet imorse, jobbat och sen snabbt hem och värmde på maten åt barnen, slog på kaffe, slängde ner grejer så vi kunde göra mackor på mötet, hämtade upp sonen och grannpojken från fotbollsträningen och slängde av dem hemma. Vidare till Vargheden för möte med fotbollssektionen, hem och fortsatte med sista bokföringen för 2019, bokfört det jag kan på 2020, skickat och skrivit ut medlemsavgifterna för 2020, krediterat och korrigerat dem 11 som hörde av sig direkt, kom på vid 22:30 att just jävlar, jag måste laga mat tills imorrn eftersom det är först frissan direkt efter jobbet och sen möte direkt efter det imorgon... avskyr när veckorna börjar såhär 😔.

Samvetet gnager duktigt över att flera dagar denna veckan blir såhär när barnen är hemma, och studierna som jag tänkte ta tag i nu direkt på nya kursen fick återigen stå åt sidan... trött blir jag. 

Allt blev så sent så imorgon bitti måste sömnen prioriteras före träning, oavsett vad jag själv önskar, annars blir jag snart sjuk igen, och det vill jag gärna undvika.

Nehe, lite sömn var det ja 😴😴

Tacksam

Idag är jag tacksam, över en hel del faktiskt.

Tacksam över att komma hem till ett hem som var tänt, dottern som är hemma, donandes inför helgen, hade gjort scones till mellis (fanns tydligen ingen mellis hemma så då får man fixa själv 😂) och gosade med hamstern.

Mysigt när de är så pass stora att de kan komma och gå lite som de vill. Hon stack iväg på träning, jag lagade mat, drack kaffe och har pluggat och haft tvn på i bakgrunden.

Jag la paniken över studierna åt sidan för nu, tänker lite att det är ju ingen som dör om det tar lite längre tid än jag tänkte från början.

Iaf idag känner jag att jag nog helt enkelt får acceptera att jag inte riktigt är där jag vill vara med motivation, lust och ork. Det finns annat i livet som är viktigare...och är väldigt tacksam över att jag känner så, även om känslan bara skulle hålla i sig idag 😊. Ett steg i rätt riktning.

En ljuvlig söndag 🥰

Det blir inte mycket bättre än såhär 😍.

Ett tvåtimmarspass på cykel i stan, hem och väckte alla tre barnen, gjorde en mysig frukost som vi åt tillsammans. Plockade undan efter frukosten och satte mig sen på balkongen med solen i ansiktet ☀️. Kändes nästan som en vårdag när jag satt där och njöt.

Frågade tjejerna om de ville åka till IKEA, vilket de inte ville. Så jag fixar det jag ska under veckan och njuter hemma av den här ljuvliga dagen istället 😊.

Jag ligger på soffan och lyssnar på en ljudbok, samtidigt som jag njuter av ljuden av att barnen är hemma. Balkongdörren står öppen så den friska och sköna luften kommer in här hemma. Det mesta av fikat är färdigbakat, blommorna har fått vatten, det är tvättat, dammat, diskat och dammsuget. 

Det känns som det mesta, förutom studierna, är under kontroll. Jag har en preliminär plan om hur jag ska hantera även dem, men just precis nu väljer jag att bara njuta av dagen.

Imorgon är det återigen dags att ta tag i jobbet och alla de utmaningar som det bjuder på just nu. 

Men som sagt, just nu väljer jag att njuta av den här dagen 💕

Gott Nytt År

Gott Nytt År! 🥳

Ett intressant och lärorikt år med många nya erfarenheter har det varit. Många steg framåt och några steg bakåt har det blivit. 2019 var ett år med mycket skratt, många tårar och en bergochdalbana med känslor. 

2019 har innehållit en hel del när man ser tillbaka. Jag har varit på semester med tjejkompisen, min tjänst på jobbet har blivit omgjord, bilat till Italien med barnen, börjat studera igen, sjukdom och alldeles för lite sömn, skador och rehab, promenad och joggingförbud, cykling, styrketräning och yoga.

Tack 2019 för alla erfarenheter och lärdomar som gjort mig redo att välkomna 2020 ❤️

I väntan på julen

2019 är snart över och 2020 står för dörren

Så hur sammanfattar man mitt 2019?

Början av 2019 fortsatte i samma kaos som 2018 slutade med och jag mådde därefter. A fanns fortfarande i mitt privatliv lite då och då och de första fyra månaderna på året fortsatte det så. 

Våren kom och med den fotbollssäsong och yran... en lite annorlunda yra blev det 2019. Jag tror t.o.m. det var så att jag var ut båda kvällarna, precis som förra året. Skillnaden på åren var sällskapen... i år var det Tessan som var mitt sällskap, förra året var det Erica ena kvällen och A & hans kompis T med tjej den andra kvällen.

Sommaren kom och med den sommarlov för barnen medan jag fortsatte jobba hela juli och några dagar in i augusti. Med sommar och sommarlovet kom också de första messen från honom... han som sakta men säkert tog sig genom mina murar och in under skinnet på mig... han som fick mig att falla 🥰.

Augusti kom och med den vår efterlängtade semester. Jag och barnen bilade till Italien med två av mina kusiner och familj. Många mil i bil och fantastiska vyer är nog det enklaste sättet att beskriva vår semester på. Italien är ett av de länder som kommer få besök av mig igen, men då tänker jag inte bila dit 🙃.

Messen fortsatte under hela semestern och jag började längta hem till vardag och rutiner... och Han, som vid denna tidpunkten kommit att uppta en stor del av mina tankar.

Hem kom vi och livet återgick till normalt med jobb, skola och aktiviteter. Messen fortsatte och mot hösten så träffades vi en kväll. Den kvällen får mig fortfarande att le, jösses så nervös jag var. 

Förutom jobb och slut på semestern så med hösten började jag också min utbildning, 50% på distans. Det finns fortfarande dagar som idag då jag undrar vad i hela friden jag tänkte på när jag anmälde mig till högskolan igen, och ett helt program den här gången 😳. Men ja det reder sig väl efter vägen 😊. Får tänka en kurs i taget, lite som jag gör med resten av livet. 

Ett steg i taget, en vecka, en dag eller ibland t.o.m. en timme i taget...

I alla fall så blev det som så att vi till slut kunde börja träffas. Jag fick njuta av närheten och hans armar som höll om mig när vi då äntligen fick sova tillsammans. Jag skrattade igen, var glad och lycklig och tänkte att nu var det äntligen min tur. Men lyckan blev kortvarig när jag de följande veckorna kände att något inte riktigt stämde, vilket tyvärr också visade sig vara helt rätt.

Förutom att vara otroligt ledsen så kände jag mig arg, irriterad och besviken. Besviken på att det blev precis så som han lovade mig att det inte skulle bli, att han inte skulle göra som A och inte vara klar med sitt ex... 

Vi går om några dagar in i december, året är snart slut och fortfarande får jag fjärilar i magen och ökad puls bara av att se honom. Jag ler åt minnena av den där allra första kvällen när vi badade tillsammans, det där underbara leendet, minnet av när jag stod i hans famn i köket och känslan den där sista natten när vi låg i sängen och pratade tills jag var tvungen att åka hem. 

Trots att jag fortfarande saknar honom och är ledsen över hur det blev, är jag tacksam över att han fick mig att våga släppa in nån igen. Jag saknar ännu känslan av hans armar omkring mig, känslan av att vara sådär glad och lycklig som man är när man är förälskad och sådär hopplöst kär, men jag är också tacksam över alla de gånger han fick mig att le och skratta igen. 

Advent närmar sig med stormsteg, jag har fullt upp på jobbet med både det ena och det andra och hemma är det förberedelser inför det traditionella godisbordet som alltid ska vara uppdukat till första advent 🕯, studierna (som det känns som jag inte ens är i närheten av att hinna med just nu) och de sista julklappsinköpen.

2019 har precis som 2018 varit ett turbulent och händelserikt år. Men det har också varit ett år med många skratt och mycket tok med barn och vänner, en efterlängtad semester, känslor och en hel del tankar och funderingar.

Om snart en månad är det dags att säga hejdå till år 2019 och hälsa 2020 välkommet. Det ska onekligen bli intressant att se vad det året kommer att innehålla 😊

Gymnasieval, Pepparkakshus & ny arbetsvecka

Ännu en helg har gått och halva arbetsveckan har nu gått. 

Lördagen startade med mysfrukost, prat om gymnasieval, besökte några program med sonen innan vi åkte hemåt igen. Jag har svårt att förstå att han börjar bli så stor att han om ett år ska välja till gymnasiet. Vart tar åren vägen? 

Jag och barnen har börjat prata om att flytta när han börjar gymnasiet, om inte annat så när hon gör det. Det är ju inte så att de kommer sitta hemma om kvällarna då, så då vore det smidigt om jag kunde bo lite närmare jobbet också. Men det är då inte billigt att köpa hus 😳.

Vi har i helgen som var byggt årets pepparkakshus. Barnen ville bygga de små husen vi hittade och jag fick bygga det stora. Vi har nu en egen liten pepparkaksby hemma med en snögubbe, paket och en liten tomte i marsipan ⛄️🎁🎅🏼.

Jo jag vet, vi är lite tidiga, men 1:a advent ska godisbordet stå klart och med varannan-vecka-liv så gäller det att ta chansen när helgens match blev flyttad och båda barnen hållit sig hemma.

Arbetsveckan startade måndag morgon kl 5:30 med att kontrollera så att alla datorer funkade innan resten av folket kom till jobbet. Var lagom trött redan vid kl 14 men då var det tur att det snart var dags för kaffe 😁. Passade på att ta en promenad i stan efter jobbet, när jag ändå var där. Det är skönt att gå direkt efter jobbet och rensa huvudet och reflektera lite.

Tisdag och ett visst mått av datatrubbel kvarstår fortfarande. Då får man passa på att göra allt det andra man inte hunnit med, så har tagit tag i både det ena och det andra på jobbet. Men så kan det vara ibland. 

Plugg, promenad och Kolsva IF fyllde min tisdagkväll, trots att önskan egentligen var att bara ligga i soffan och glo på Netflix. Men men, man får inte alltid som man vill och saker och ting blir sällan som man tänkt sig. Har jag tur kommer det andra kvällar med möjlighet att ligga i soffan med Netflix som sällskap.

Onsdag och ja vad säger man. Dagen började med att jag har snoozat alldeles för många gånger och vaknade med ett ryck kl 6:30. Snabbt göra mig iordning och iväg till jobbet och vid 6:50 efterlystes jag av mitt frukostsällskap på vardagar, man får vara glad att det finns nån som saknar en ibland 🙂. 

Dagarna blir ju sällan som man tänkt sig, förmiddagens möte tog längre tid än tänkt, så huvudvärken var ett faktum när jag och chefen kom tillbaka till jobbet lagom till eftermiddagsfikat. Kvällens tänkta promenad för att rensa hjärnan blev en joggingtur på 6 km istället, följt att fika och skitsnack en stund hos fam B.

KIF och studierna har sysselsatt mig även denna ikväll, och efter den här delkursens föreläsningar kan man undra om den här utbildningen verkligen är en bra idé 😳... 

Nehe, dags att fortsätta plugga och sen försöka få sig lite sömn 😴