ja jösses vad säger man? Mitt liv känns som en enda stor bergochdalbana och har gjort ett tag.
Flyttade från min man till lägenhet 1 mars och gick till att träffa och umgås med mina barn varje dag till att se dem varannan vecka.
En jobbig omställning men som tur är så är jag och barnens pappa sams och vi kan hälsa på barnen fast det inte är ”vår egen” vecka.
Det här med att skiljas och separera... det är då ingen dans på rosor ska gudarna veta. Mitt liv känns som det varit kaos sedan flytten, man kan ju hoppas att lugnet återkommer nån gång 😏
Jag jobbar på att landa i mitt nya annorlunda liv, men det har inte visat sig gå sådär smidigt som jag hoppats på. Lägenhet är egentligen inte min grej, men barnen trivs vilket gör att vi blir kvar här ett tag 😊
Det här med att helt plötsligt ha hur mycket tid i världen för sig själv gör att jag inte får nåt gjort, inte orkar träffa folk eller ta tag i saker och ting. Men försöker tänka att jag ska ge allt lite tid, tid för eftertanke, tid att landa, anpassa mig och tid för att hitta lugn och ro.
Har träffat en kille som totalt ryckt undan mattan under mina fötter, som får mina känslor att åka bergochdalbana, som får mig att skratta, gråta och fundera över livet och framtiden.
Jag som tidigare planerat allt har helt tappat all planering. Försöker ta livet lite mer som det kommer, vara lite spontan (ni som känner mig kan sluta skattat nu 😉).
Inte alltid helt lätt och ibland förvånandsvärt lätt...
Nehe, med 3,5 timmes sömn natten till idag börjar det bli dags att försöka sova och ladda batterierna inför kommande dag.
Kram
