Gott Nytt År

Gott Nytt År

Det har varit ett jävla år rent ut sagt. 

2018 går till historien som det sjukaste året jag varit med om och det innehöll den mest suspekta helg jag nånsin upplevt. 

Det har, milt sagt, varit ett turbulent år. 

Från att när året började, se framåt mot en ny gemensam framtid med en person, till att känna att man inte ens är värd vatten längre för samma person...

Så vad har 2018 innehållit för mig då? Jo under 2018 har jag separerat och skilt mig, varit tillsammans med A, flyttat från hus till lägenhet, blivit dumpad och försökt x antal gånger med A, pratat, skrattat och sovit med A, gråtit, legat sömnlös (alldeles för många nätter), lyssnat, diskuterat, resonerat, tittat på film, kört och åkt en massa bil. Bara alla våra timmar i bilen tillsammans skulle bli många blogginlägg, för att inte tala om alla dagar, kvällar och nätter vi har suttit och pratat, eller jag har lyssnat och vi har resonerat. 

Jag tror jag har sett mer av Sverige detta året med A än jag gjort nånsin förut. Karlstad, Göteborg och Umeå har jag redan skrivit om, en sommarkväll hamnade vi i Falun, en annan kväll blev det en promenad i Västerås. Vi har varit i Mora, jag har sett mer av skog och mark än på många många år, för att inte tala om alla fina sjöar och vattendrag jag fått se och upplevt under detta året. Vår natur är helt fantastisk, oavsett om man upplever den till fots eller på en fyrhjuling. 

2018 är året då jag för första gången på en massa år varit ut på isen, mina barn fick tom testa att köra bil på isen, det pratar de om fortfarande ibland. Jag har varit med och kollat på crosskart, jag har ju tom suttit i den när vi var i Eskilstuna ☺️. Jag har suttit och njutit i solen medan A kört på isen, barnen och jag var ut och tittade när han körde på sjön här i närheten, barnen drog varandra på snowracer efter fyrhjulingen och jag har åkt skoter för första gången. Många nya upplevelser och känslor har det varit detta året. 

Vad har vi mer gjort detta året då.

Skara Sommarland fick sig ett besök i början av augusti, det var en helt underbar dag med sol, bad och karuseller. 

Det har varit fotboll, innebandy och brottning i omgångar, jag har rensat ogräs, och jag har promenerat.

Jag och E har gått gått och gått, många mil och många samtal har det blivit, vad skulle jag gjort utan dig detta året vännen 💞.

Hejdå 2018

God Jul

God Jul

Jag hoppas ni alla har haft en helt fantastisk  underbar julafton. 

Min julafton har varit annorlunda. Inte dålig men konstig och väldigt annorlunda... 

Dagen före

Så är det snart julafton igen. Vaknade tidigt idag så har fått en del gjort 😊.

Granen står i vardagsrummet och väntar på att barnen ska komma hem. Då ska den kläs och paketen skall läggas under den.

När jag och E släpade hem granen från OK, (japp jag köpte en gran, körde den enkla varianten) så sa jag att det är egentligen konstigt vilka små detaljer som kan göra att man tänker på en specifik person.

När vi gick hem med granen stod en företagsbil vid min besöksparkering som fick mig att tänka på A, när jag tvättar bilen eller när jag som nu sitter i soffan i stugan och lyssnar på brasan som sprakar så mysigt så smyger sig tankarna gärna till honom. Det kanske alltid kommer vara så, att vissa detaljer gör att tankarna hamnar på en viss person.

Varje gång jag ser Fagersta taxi (händer förvånandsvärt ofta faktiskt) så tänker jag till exempel på pappas Roger. Hur många gånger kom han inte med taxi från Fagersta för att ta en grogg eller två med pappa på hans altan. Jag är övertygad om att ni två tokar är tillsammans däruppe, och jag hoppas ni njuter av julen tillsammans, troligtvis med några stadiga whiskey 💞.

Vissa låtar sammankopplar jag med vissa personer. En låt sen högstadiet får mig att skratta och tänka på en kompis från den tiden, händerna mot himlen får mig att tänka på Andrea, bumbibjörnarna får mig att tänka på Anna och det är speciellt två låtar som betyder mycket för mig och som alltid kommer få mig att tänka på A, vissa dagar gör det mig ledsen att höra dem, andra dagar får dem mig att le. 

Det är väl så med minnen antar jag, vissa dagar är man känsligare än andra så då gör dem ondare än vanligt. Men alla dessa minnen, upplevelser och erfarenheterna gör mig ju till den jag är idag, både på gott och ont. 

Nehe nu är det dags att åka hemåt igen, syrran har varmvatten och ett liite varmare hus när hon kommer hem iaf.

1 år har gått

Ett år har nu gått sedan mitt liv ändrades totalt. Ett helt år!! Som jag (vi, var det väl vid den tidpunkten) längtade efter det där årsskiftet, 2018 skulle bli vårt år... 

Det nya året började bra, kan inte säga annat... jag vet att det va snö, kyligt och småhalt ute på nyårsnatten. Men inget av det gjorde mig nåt, 2018 var äntligen här och jag var vid denna tidpunkten övertygad om att det skulle bli ett fantastiskt år.

Jag vet att jag tänkte några gånger att det var en konstig känsla, att samtidigt som man är ledsen för att mitt och makens liv och äktenskap inte fungerat, samtidigt vara upp över öronen förälskad i en person som man diskuterar och ser en gemensam framtid med. 

Jag har under 2018 lärt mig att ett år kan förändra en människa mycket och det hinner det hända en hel del. Året har varit en ordentlig prövning, med erfarenheter som har förändrat mig som person. Många av dem är inte positiva... 

Jag har lärt mig att mina känslor kan göra att jag blint tror gott om en människa, att jag tror på att personen gör saker för att den har känslor för mig och bryr sig om mig. Jag har, trots att det upprepade gånger verkat så, vägrat tro att man medvetet gjort saker för att såra mig. 

Jag har många gånger valt att vara tyst för att försöka skapa det lugn och ro som efterfrågats ända sedan nyår. Ska man titta på hur det ser ut idag så har det inte varit till min fördel att vara den som inte vill tjafsa och bråka. 

Jag har försökt visa hänsyn och förståelse mot andra i vår omgivning. Jag kan tom känna att jag har visat så mycket hänsyn och förståelse för andra detta året att hälften vore för mycket. 

Att inte kunna göra si och inte kunna göra så för då blir den arg/ledsen/helt galen... men jag då, mina känslor? De har inte varit viktiga. Att inte kunna berätta om oss, inte kunna visa sig ute tillsammans, inte kunna gå utanför dörren utan att helvetet skulle bryta ut... 

Nu 1 år senare ställer jag mig fortfarande frågan vad som egentligen hände? Det var inte såhär det skulle bli...

Bilar!!

Började som vanligt dagen med frukost på jobbet. Idag fick jag äta frukost själv, vanligtvis äter jag ju frukost med två av mina arbetskamrater, men idag skulle bilen lämnas in på service kl 7, så fick äta själv innan dess. Lämnade bilen, fick skjuts tillbaka av A så jag hann i tid och slapp gå tillbaka till jobbet. Efter frukost informerade bilfirman mig om att bromsar och bromsskivor enligt dem behöver bytas och att jag då skulle bli ytterligare 11 tkr fattigare. Nja inte just nu tack... 

Barnvecka innebar ikväll träning för dottern (och möte för mamman), rester till kvällsmat och tvättstuga. Blev en kort promenad också, en promenad som fick mig att längta efter lite snö, det blir lite ljusare ute då, och det lilla som kom häromdagen blev ju mest slask. 

Då när det snöade häromdagen kom jag att tänka på när vi busade med barnen vid stugan förra vintern... barnen fick åka bob efter fyrhjulingen och de tre tokarna hjälptes åt att snöpula mig. Allas skratt den kvällen var så härligt att höra och jag vet att jag tyckte det va så skönt att barnen inte tyckte det var konstigt att vi hittade på nåt alla fyra. Men med det minnet följer fler minnen. Allt vi sa att vi skulle göra detta året och denna vintern, vi hade ju all tid i världen... Den ro jag hade i kroppen, den glädjen jag kände, alla skratt han framkallade hos mig när han tokade sig, jag saknar allt det.

Jag visste att saker och ting inte skulle bli lätt, men jag var övertygad om att vi skulle klara allt tillsammans... Vad hände? Hur kunde allt bli såhär...

Fredag

Jaha så var det då fredag igen. Ännu en arbetsvecka är avklarad, bara helgen kvar innan mina älsklingar kommer hem igen. 

Delar av godisbordet är redo, saknas de sista 7 sorterna bara. Har kokat knäck, bakat och tittat på idolfinalen, morgondagens grej får bli att försöka få upp julgardinerna. Mitt hem har känts extra tomt idag av nån anledning... kanske för att jag önskar att jag fått dela bakandet, pyntandet, ja hela julen, med honom.

Hade nån berättat för mig för typ ett år sedan hur mitt liv skulle se ut idag hade jag skrattat åt dem. Mitt liv skulle ju vara helt fantastiskt vid detta laget. Jag skulle vara glad, lycklig och tillsammans med den finaste, underbaraste och mest omtänksamma människa jag hade träffat... känns lite sisådär idag kan jag väl säga, men det är en jäkla tur att man inte vet vad som komma skall... 

Dags att försöka få sig lite sömn

Snart helg

Torsdag och den här tjejen har varit ordentligt trött idag. Sover som en kratta igen. Sover oroligt, vaknar väldigt lätt och drömmer nog en hel del. Vissa saker jag drömt kommer jag ihåg, det mesta av det är minnen, situationer och samtal jag varit med om som jag återupplever. 

Ingenting i mitt liv är längre ”som det brukar”. Jag har inte ens lyckats med det lilla att göra klart godisbordet till första advent, det som varit en av de traditioner jag hållit som hårdast i förut. Med den sorten jag gjorde idag så har jag väl gjort klart 4 av de 15 sorterna jag brukar ha på godisbordet. Däremot fick jag nog av att vänta på den nya ytterdörren innan jag adventspyntade i kök och vardagsrum så stakarna där åkte upp idag. Vore ju trevligt om det finns nån julkänsla när barnen kommer hem.

Ligger i sängen och tittar på tavlan jag fick när vi var hos Anna över påsken, ”Some days I need the music, and some days I need the lyrics”. Så som jag lyssnat på musik detta året... jag älskar att lyssna på musik, gärna på hög volym (funkar sisådär i lägenheten). Jag älskade att sjunga och dansa, gjorde det jämt förr...

Det här att tänka tillbaka. Vissa minnen får mig att le, andra får mig att gråta. Vissa minnen får mig att göra både och. 

I början av april var vi i Mora. Det var dags för dotterns stora brottartävling. Helgen var lika trevlig som vanligt när man umgås med det där gänget. Middag med de andra föräldrarna lagom när vi kommit fram och checkat in, brottning hela lördagen, lite umgänge och skitsnack på kvällarna med de andra föräldrarna, mer brottning och sen dags för hemgång på söndagen. 

Veckan efter var det dags att åka uppåt. Känslan när vi var framme hos A&F i påskas. Att efter alla samtal äntligen få träffas och kramas och prata ”på riktigt” igen, då hade vi ju inte setts sedan mellandagarna. 

Att vara ute, att umgås, åka skoter (det var en ny erfarenhet för mig). Vi var på fisketävling, vi tog det lugnt, satt i solen på altan och tog en cider och var på Pinchos en kväll och åt. 

Känslan när vi sen kom hem igen, helt underbar. 

Mars och april är alltid lite fullspäckade månader, med årsmöte i föreningen, årsbokslut och revision på jobbet och innan allt det där var det den 1:a mars dags för mig att flytta till lägenhet. För några dagar sedan va det alltså 9 månader sen flyttlasset gick...

Mållös

Det är nog snart det enklaste sättet att beskriva mitt liv på... jag börjar vara mållös själv.
Det är nog knappt det är möjligt att förklara allt jag varit med om det senaste året... det finns nog många som tycker jag gör fel som skriver av mig såhär, men det är mitt sätt att hantera det här året på... har det fungerat tidigare i livet att skriva av mig så är det värt att testa det igen...

2018 har varit ett omtumlande år med mycket känslor. Det har varit ett år som har bestått av många nya upplevelser och erfarenheter med A. En hel del skratt, en hel del tårar och nya lärdomar om mig själv. 2018 var året då jag trodde att allt i mitt liv skulle falla på plats och att jag skulle stråla av lycka. Så blev det inte riktigt...

Enklast är väl att börja från början. När jag träffade A var han en frisk fläkt, full av tokigheter och alltid glad och sprallig. Vi munhöggs och skojade en hel del och vi började promenera tillsammans. Det blev en del promenader med mycket prat om jobb, våra förhållanden, livet och vad vi ville ha ut av både livet och ett förhållande.

I mellandagarna 2017 pratade jag och min man om att separera och vid nyår gjordes detsamma för mitt promenadsällskap. Jag fick inte tag på en lägenhet förrän  den 1 mars men för att jag och min man inte skulle gå varandra på nerverna och bli osams innan dess lånade jag min systers hus de veckorna jag inte hade barnen och när hon inte använde det.

Dagarna i stugan minns jag fortfarande med ett leende, jag har och hade nog inte haft sån ro i kroppen på länge som jag hade då. A var oftast med mig och vi låg i soffan medan det sprakade i kaminen, vi pratade och skrattade. Njöt av att umgås, skratta och att få sova tillsammans i lugn och ro. Vi var nog i vår egna lilla "förälskelsebubbla" då antar jag. När hans sambo sen flyttade ut blev det lite lättare än det varit innan att vara hos honom också, ytterligare en fördel var att det blev lite kortare väg till jobbet.

Under den här tiden innan jag flyttade till egen lägenhet hann vi med att besöka både Göteborg och Karlstad, vi åkte en del bil tillsammans på kvällarna och satt och pratade och var väl egentligen ganska nöjda bara av att få vara tillsammans. Han var på utbildning i Göteborg så jag gick tidigare på fredagen och tog tåget ner och vi spenderade helgen på hotell, åkte runt lite i affärer, han hjälpte mig att köpa en bra högtalare tills jag skulle flytta och den fick stå hos honom tills det var dags för mig att flytta då ingen vid denna tidpunkten visste att vi träffades. Han hade kört "bussen" till Göteborg så han körde runt och visade mig vart han bott och vart han hållit till när han bodde där när han var yngre.

I Karlstad hamnade vi då det var invigning på svenska rallyt. Jag hade varit på utbildning i Alingsås och A ringde medan jag satt på tåget och frågade om vi skulle åka till Karlstad när jag kom hem. Självklart sa jag ja. Alla chanser till att umgås med A tog jag utan att tveka. Han mötte upp mig vid tåget och vi tog min lilla golf till Karlstad...

Det är idag exakt 10 månader sedan vi var i Göteborg tillsammans, helgen efter Göteborg flyttade hans sambo ut och torsdagen därefter åkte vi till Karlstad, vi har alltså inte kommit längre än till mitten av februari 2018 och ändå har redan mycket hunnit hända... även om jag redan här inte visste riktigt allt...

Fredag

Det är fredag kväll och dagen har bestått av promenad, jobb, en löptur, tvätt och handling inför att barnen kommer hem på söndag. Imorrn bitti ska det cyklas en långtur med Malin med stopp för en fikapaus. 😋

Förutom cykling så ska helgen förhoppningsvis bestå av köp av fälgar till vinterdäcken. Känns sisådär att börja fundera på vintern mitt i tokvarma sommaren men vore skönt att ha allt klart och redo när vintern väl kommer 😊

Nehe. En dusch och sen krypa ner i sängen och hoppas på att sömnen vill infinna sig idag.

God natt!

Nedbruten och patetisk

Ja det är väl ungefär så jag känner mig, nedbruten och patetisk.
Jag förstår inte hur jag kunnat släppa in nån så djupt och så totalt i mitt hjärta, så fort.
Så totalt att jag inte längre håller ihop som människa 😔

Jag kan inte komma ihåg att jag nånsin gråtit hysteriskt så mycket som jag gör numera eller att jag varit så känslomässigt uttömd nån gång.

Livet

ja jösses vad säger man? Mitt liv känns som en enda stor bergochdalbana och har gjort ett tag.
Flyttade från min man till lägenhet 1 mars och gick till att träffa och umgås med mina barn varje dag till att se dem varannan vecka.

En jobbig omställning men som tur är så är jag och barnens pappa sams och vi kan hälsa på barnen fast det inte är ”vår egen” vecka.

Det här med att skiljas och separera... det är då ingen dans på rosor ska gudarna veta. Mitt liv känns som det varit kaos sedan flytten, man kan ju hoppas att lugnet återkommer nån gång 😏

Jag jobbar på att landa i mitt nya annorlunda liv, men det har inte visat sig gå sådär smidigt som jag hoppats på. Lägenhet är egentligen inte min grej, men barnen trivs vilket gör att vi blir kvar här ett tag 😊

Det här med att helt plötsligt ha hur mycket tid i världen för sig själv gör att jag inte får nåt gjort, inte orkar träffa folk eller ta tag i saker och ting. Men försöker tänka att jag ska ge allt lite tid, tid för eftertanke, tid att landa, anpassa mig och tid för att hitta lugn och ro.

Har träffat en kille som totalt ryckt undan mattan under mina fötter, som får mina känslor att åka bergochdalbana, som får mig att skratta, gråta och fundera över livet och framtiden.
Jag som tidigare planerat allt har helt tappat all planering. Försöker ta livet  lite mer som det kommer, vara lite spontan (ni som känner mig kan sluta skattat nu 😉).

Inte alltid helt lätt och ibland förvånandsvärt lätt...

Nehe, med 3,5 timmes sömn natten till idag börjar det bli dags att försöka sova och ladda batterierna inför kommande dag.

Kram