Vänskap på distans

Så är jag tillbaka på jobbet igen och jag har haft lite välbehövlig ledighet.

Några dagar med lugn och ro, promenader, mysbyxor, skratt och tårar är nu över. Många timmar i bil blev det, men det är värt varenda minut när jag kan ge henne en kram på riktigt och får ta promenader tillsammans med henne utan att behöva prata i telefon.

Som dottern sa på vägen upp. 

• Mamma du och Anna pratar varje dag?
• Ja så gott som varje dag.
• Men mamma hur kan ni ha så mycket att prata om varje dag?
• Vi bara har det Nathalie. 

Hon och jag. Vi skrattar med varann när livet är bra, tröstar och stöttar varandra när livet är tufft. Hon har funnits där sedan jag var 16 år och vi började arbeta ihop på restaurangen. Det var genom henne jag träffade min exman, vi har följt varandra genom livet med jobb, barn och familj, stöttat varandra när vi båda separerade.

Jag har varit med henne från separationen och tills hon träffade F och jag älskar att se henne så lycklig som hon är idag. Hon förtjänar all lycka i världen ❤️.

Hon har varit med mig genom tiden med A, men hon har också varit med mig de senaste månaderna då hon varit glad över att ha hört mig skratta och skoja igen.

Vi ses alldeles för sällan och vi har en vänskap som bestått alla dessa år, trots många mil mellan oss...