Nu är det jul igen 😊

Jag var tvungen att gå tillbaka till detta inlägg för cirka ett år sedan och se vad jag tänkte om 2023.

Jag hoppades och önskade att det skulle vara året när saker och ting ordnade upp sig och att jag skulle få lite lugn och ro i själen.

Så har det blivit som jag hoppades då? 

Ja det tycker jag 😊.

2023 var året då jag flyttade in till stan för att underlätta mitt och barnens liv och all logistik det innehåller, och för att vi ville det såklart. För min del har jag fått hur mycket mer tid som helst. Jag kanske inte alltid disponerar den så bra men mer tid att göra annat än att skjutsa barn har jag definitivt fått.

Jag har numera en myndig son som snart tar studenten och en snart vuxen dotter. Båda mina barn har vuxit upp till två väldigt fina, självständiga och omtänksamma individer med en egen vilja och egna idéer.

Jag har sedan mitten av året också kommit till ro och funnit ett lugn jag inte känt på länge. Känslan och njutningen av att sitta i soffan med en bok 📕 och en kopp te ☕️. Det faktum att jag njuter av att lyssna på musik igen, jag dansar i vardagsrummet och i köket och jag skrattar igen. Och jag älskar det 🥰. Jag tycker om att känna igen mig själv. Den glada och spralliga tjejen som skrattar så det gör ont i magen tillsammans med Malin, som njuter av att vara igång med träningen, även om förkylning och feber har sagt käpparna för det till och från. 

Jag har saknat henne, och jag tror att mina barn också har gjort det ❤️❤️.

Så vad tänker jag om 2024 nu då?

Jag hoppas att jag fortsätter vara glad och lycklig, att jag kommer ännu mera i fas med både jobb och privatliv. Att Johannes fixar körkortet, att operationen och rehabiliteringen går bra och att Nathalie fortsätter trivas i skolan och att hon och jag kanske kan komma iväg en sväng på spa igen. Jag hoppas att 2024 är året när vi kommer iväg och hälsar på syrran i Spanien 🇪🇸 men viktigast av allt är att jag hoppas att vi alla håller oss friska och får må bra ❤️

A walk down memory lane

Jag har verkligen haft en underbar helg. I fredags åkte jag till stugan och eldade lite, sov över där eftersom ena barnet ockuperade sin pappas hur och det andra barnet ockuperade lägenheten, då blev det stugan kvar till mig 😂. Köpte med mig lite mjölk, pepparkakor och en liten julmust som jag tänkte ha medan jag jobbade. Pepparkakor och kaffe fick jag i mig medan jag jobbade, men någon julmust öppnade jag inte ens. Halva matchningsfilen är genomgången och det sista behöver jag gå igenom de närmaste dagarna så att jag under veckan kan skicka ut den för att hinna göra eventuella justeringar innan det är dags för revision.

Vaknade upp i ett kallt hus tidigt på lördag morgon, packade snabbt ihop allt medan jag drack kaffe och mötte sedan upp Malin för att åka vidare mot Arboga och ett yogaretreat 😃, Det var helt ljuvligt, en hel dag med lugn och ro bara för mig själv och för mitt eget måendes skull. Längtar redan till vårens retreat.

Vaknade som vanligt på söndagar upp till en tidig tvättid, så skönt att på några timmar ha all tvätt ren och torr. Sedan iväg till Västerås och assistera barnen med inköpet av fars dagpresent när jag ändå skulle åka förbi affären på väg till innebandymatchen. Efter matchen vidare till pappa för att fira honom på fars dag tillsammans med min storebror och hans söner och den yngsta av mina småbröder.

På vägen till pappa startar jag en gammal spellista på spotify. Jag inte riktigt kommit ihåg att jag hade den gamla listan förrän dottern slog på den häromveckan, och under tiden den  spelade upp den ena låten efter den andra konstaterade jag hur mycket minnen jag har till musik.

Takida generellt är för mig M och Volbeat kopplar jag ihop med D eftersom han spelade dem mycket när vi var gifta och när så vill stjärnorna spelas tänker jag på vårt bröllop eftersom den spelades då, Bumbibjörnarna-låten är för mig Anna, händerna upp i himlen är Andrea Gulligillan är för mig min pappa och  can't help falling in love är ännu en sån där låt jag har minnen till, men de minnens sträcker sig så långt tillbaka som till högstadiet 😀. 

Efter en stund i bilen började låten "Enda för mig" med Linus Svenning spelas upp och den låten skickade A till mig strax efter att vi hade börjat träffas. Låten fick mig idag att le, precis som den gjorde när jag fick den skickad till mig, och att sedan skratta åt att jag var då inte den enda för honom.

Men det fick mig också att tänka på den där fantastiska känslan jag hade då när jag fick låten skickad till mig. Min övertygelse om att det faktiskt skulle bli vi, att framtiden var vår. Jag var så otroligt förälskad i den där fantastiska killen han var den där första tiden, killen som fick mig att skratta hejdlöst, som fick mig att våga göra saker jag aldrig hade gjort förut, han som verkligen sparkade undan benen för mig och fick mig att falla totalt för honom. Jag hade utan tvekan kunnat lägga mitt liv i hans händer, vilket jag väl praktiskt taget gjorde flertalet gånger med tanke på hastigheterna han körde min bil i... 

Men det är en fantastisk känsla att vara sådär nyförälskad, det där första pirret, nervositeten, längtan efter att träffas och det faktum att det spelar egentligen ingen roll vad man gör bara man får ses. Alltså vilken mäktig känsla det är 😍. Trots all den smärta som sen följde just den relationen hoppas jag på att någon mer gång i livet få bli sådär hopplöst förälskad igen och känna den där fantastiska känslan, men då förhoppningsvis med ett helt annat slut.

Det blev en biltur längs med minnenas allé idag och jag börjar förstå att en av anledningarna till varför musik är så viktigt för mig i mitt liv, skulle kunna vara alla de känslor och minnen som musiken påminner mig om, på samma sätt som min förkärlek till att ta bilder så fort jag upplever eller gör något också är det.

Mammografi, Rosa Bandet-loppet och vila

Den 24 september satte jag ✔️ på årets Rosa Bandet-lopp, och lopp 2 av 4 på tjejklassiker nummer två är genomfört. Långsammare än jag önskat men jag tog mig i mål, vilket var det huvudsakliga målet med tanke på att inflammationen i bröstet gjorde att jag inte vågade träna inför loppet. När läkarna på VC hade sagt OK till träning var det bara dagar kvar till loppet och jag får vara tacksam över att jag tog mig runt. 

Efter loppet har foten krånglat och jag har tillfälligt behövt använda kryckorna för att slippa belasta den alltför mycket. Det har nu snart gått en månad och jag är orolig deluxe. Mina promenader är ett minne blott och jag behöver ta bilen till jobbet trots att det är så nära. Det stör mig riktigt ordentligt. Men jag är rädd för att jag inte kan göra annat än att stretcha, massera och rehaba foten för att den till slut ska bli bättre. 

Till slut var det då äntligen dags för den extra mammografin. Inget konstigt hittades varken på mammografin eller ultraljudet, vilket jag är väldigt glad och tacksam för.

Jag och soffan är för tillfället bästa vänner och det är fantastiskt skönt att bara kunna ligga i soffan och ta det lugnt, att ha ro i kroppen att göra det.

Bara inflammationen ger sig hoppas jag att min energi ska komma tillbaka.

Nehe, nu ska jag fortsätta njuta av soffan och en serie medan regnet öser ner ute.

Möten, konjunkturprognos och tuttmassage

Inläggets rubrik summerar min vecka hittills ganska väl.

Det känns som veckan på jobbet mest bestått av möten av olika slag, konjunkturprognosen är precis färdiglyssnad på eftersom jag inte hann lyssna på den igår för att jag satt i möte. Läkarens ordinerade massage, för att se om förträngningarna kan minska, är inte helt lätt att komma ihåg varje dag, men jag hoppas att jag ska komma ihåg det idag. 

Det ena mötet efter det andra har avlöst sig under veckan både på jobbet och privat, många bra resonemang har förts och information delgetts och utbytts. 

Flera promenader att det blivit, en joggingtur inför helgens bravader har jag också klarat av. Flera koppar kaffe och te med vänner 😊 och promenader med desamma.

Jag har också fått njuta av barnens sällskap vid flera middagar denna veckan, som jag och sonen pratade om häromdagen så kan vi knappt komma ihåg när vi åt middag tillsammans på en vardagkväll sist.

Jag har fått min tid för mammografin som läkaren ville skicka mig på för säkerhets skull, skönt att jag ändå fick en relativt snabb tid så vi förhoppningsvis kan utesluta att det är något sånt. 

Just nu sitter jag i soffan... eller ligger faktiskt, och ska alldeles strax ta tag i lite kvällsjobb med förhoppningen om att kunna smita hem lite tidigare imorgon. Det ger ganska mycket att kunna gå hem bara nån timme tidigare en fredag. 

Innebandy och löpning står på helgens schema, jag hoppas kunna få utrymme för lite återhämtning och vila i soffan framför en bra film eller serie också innan den nya veckan börjar. 

Nehe, lite musik i öronen och dans i vardagsrummet innan duschen kallar och sedan ska följas av lite kvällsjobb.

En härlig helg

Har legat i soffan halva dagen känns det som. Handlade på vägen hem, lagade mat så den var klar när barnen kom hem. Så vi passade på att bjuda deras pappa på mat när han lämnade dem och sedan har barnen varit på sina rum och jag har legat i soffan så gott som hela kvällen. Jag samlade ihop lite energi och gjorde ett yoga-pass när jag tyckte att jag legat alldeles för länge 😊.

Jag har haft en härlig helg. Startade den med en middag med E efter jobbet i fredags. Resten av fredagkvällen var väldigt lugn, låg i soffan större delen av den också. Det har varit en tuff jobbvecka helt enkelt och det var fantastiskt skönt när det blev helg.

Lördagen började med tidig tvättid, en promenad till MK för lite laser och test av en IR-madrass. En promenad hemåt igen, plockade ihop lite grejer och åkte till Kolsva för en promenad med M innan vi åkte på 50-årsfest. Det var en härlig fest med god mat, roliga lekar och trevligt folk. Det blev en ovanligt sen kväll så när vi vaknade imorse var jag bra seg. Det blev en lugn morgon med frukost och en förmiddagspromenad innan det var dags för mig att åka hem och förbereda för veckan som kommer.

Nej nu är det äntligen dags för lite sömn 😴.

Sov gott 

Reflektioner

Tänk om det vore så enkelt att om man tycker om varandra så löser sig allt annat… det funkar ju inte riktigt så, men man kunde ju önska…

Med en kropp som inte samarbetar och med Alvedon och Ipren som är mina nya bästa vänner efter veckans telefonsamtal med sköterskan på vårdcentralen så har det varit en tuff vecka.

Jag mår mycket bättre nu än jag gjorde tidigare i veckan men om det beror på tabletterna eller att jag faktiskt blir bättre låter jag vara osagt.

Jag sitter här hemma, med en serie på teven och tittar mig omkring. Är så otroligt tacksam över allt jag har, lyssnar till J som pratar i sitt rum, N har suttit med mig i soffan och pratat lite och ibland slår det mig att dem numera är vuxna. Jag har två fina och så gott som vuxna barn som jag älskar över allt annat ❤️❤️. 

Livet blir sällan som man har tänkt sig..

Livet blir sällan som man har tänkt sig, det är ett som är säkert. Det kan bli så otroligt mycket bättre 😊. Det må vara tungt just nu, men det kommer vända, jag vet det! Det gör det alltid, förr eller senare…

Jag är så tacksam för alla de underbara människor som jag har omkring mig. Som stöttar och lyssnar, som tröstar när tårarna rinner och jag inte riktigt håller ihop. För alla dem som alltid finns där, redo att ge mig en stärkande kram eller bara får mig att tänka på annat ❤️❤️.

18-årsfest 🥰

I lördags firade vi vår nyblivna 18-åring.

Fest hos Daniel där han har ordnat med grillat och jag med fikat, ungefär samma arbetsfördelning som när vi var gifta 😂😂. Släkt och vänner firade honom tillsammans med oss, och det kändes lite som förr i tiden med hela huset fullt med folk, prat och skratt och barn överallt 😍😍. Jag älskar verkligen när vi träffas allihopa sådär, då mår jag så otroligt bra. 

18 år gammal och jag fick i två nätter hämta honom i Arboga efter att han äntligen kunnat hänga på sina kompisar ut på krogen. Jag tror att jag är den av oss som är mest sliten efter den här helgen, jag är för gammal för att gå upp på nätterna med barnen igen 😉😂.

Jag har varit alldeles slut ett tag, ibland önskar att jag helt enkelt bara kunde få luta mig mot nån och fly livet för en liten liten stund…

Grattis till mig ☺️

Grattis på födelsedagen till mig 🙃.

42 år gammal och jag är glad för varje födelsedag jag har förmånen att få uppleva. 

Sonen är ute på galej och ska hämtas inatt. Jag hoppas han får en härlig utekväll med kompisarna nu när han äntligen fyllt 18 och kan hänga med dem ut.

Själv har jag, dagen till ära, jobbat. Varit till gymmet med Hansson och kört ett benpass. Agerat taxi åt kusinbarnet och ätit tillsammans med dottern, ja ungefär som vilken annan dag som helst alltså 🙂.

Baka klart de sista kakorna tills imorgon, förbereda inför tvättstugan imorgon bitti, ta en lång varm dusch och sen lägga mig i soffan med en bok och handen i en godispåse är ungefär hur resten av min kväll ser ut.

Önskar er en härlig fredagkväll 🥰

Home sweet home

Ibland undrar jag vart åren tar vägen. Min förstfödda är nu 18 år. Myndig, vuxen, jobbar och håller på med körkortet. När kortet är klart misstänker jag att jag inte kommer se min bil så mycket 😂😂😂.

Men som sagt, så länge benen och fötterna fungerar (jag hoppas foten snart är bra igen så jag kan ut och jogga) så klarar jag mig mestadels utan bil numera.

Efter en intensiv dag på jobbet var det väldigt skönt att komma hem. Lyckades ju ”försova” mig imorse så E gick utan mig när jag inte svarade, vaknade lagom när hon skrev att hon skulle gå 😳.

Men men, var ju på jobbet före de flesta andra ändå 😂🙈.

Nu har jag precis klivit ur duschen och ska göra mig klar för att gå ut och äta middag med barnen, deras farföräldrar och deras pappa. M är på semester uppåt i landet så han blir inte med.

Jag hoppas jag kommer sova riktigt gott inatt med tanke på hur trött jag var imorse, och jag var trött redan igår kväll, höll t.o.m. på att somna i soffan vilket är väldigt ovanligt.

Nästan allt fika är bakat, bara de sista kolakakorna som ska göras ikväll eller imorgon innan jag agerar chaufför under kvällen.

Nehe, dags att göra mig klar för middag 😊

Vansbro Tjejsim✔️

Då är tjejklassikern igång igen 😊.

Vansbro Tjejsim är avklarat och i september är det dags att springa Rosa Bandet-loppet som är lopp nr 2 av tjejklassikern. Så i veckan har jag småjoggat lite och tänkte leta upp ett bra upplägg för att bygga upp så jag orkar med det plus att jag ska leta fram bra övningar för knäna så jag kanske slipper få så otroligt ont när jag joggar.

Helgen har bjudit på ett par cykelturer, några promenader och lite läsning. Jag försöker känna efter vad jag behöver för att orka med jobbet och livet i allmänhet och för att må bra, då är träningen en stor del av det. Så som jag har mått ett tag när jag inte prioriterat träningen, så vill och orkar jag inte må längre och jag är tacksam för varenda liten dag jag slipper huvudvärken.

Just nu sitter jag här i soffan, med träningsvärk efter gårdagens pass och vetskapen om att jag imorgon kommer en ännu värre träningsvärk, men då i benen istället, en skön värk på något konstigt sätt 😊.

Nehe, dags att ta tag i dagens sista göromål innan jag ska försöka få mig lite vila innan det är dags att åka till jobbet igen 😊.

Semester

Första semesterveckan är avklarad och den sista semesterveckan är påbörjad...

Gårdagen var ganska lugn, läste, plockade lite och lagade mat innan jag tog en promenad till jobbet och jobbade några timmar innan det var dags att skjutsa barnen till pappa. Söndagen avslutades med en promenad i ett ljuvligt sommarregn innan det var dags att krypa till kojs.

Morgonen började på samma sätt som gårdagen avslutades, men en skön morgonpromenad innan jag pratade lite med T och sen åkte hem och tog tag i att slänga sopor, återvinningen och göra en ordentlig städning. 

Förra veckan var så otroligt varm så då låg jag mestadels på stranden eller på badet och njöt av att jag äntligen fick lite sol på semestern 😀 förutom att jag promenerade och tränade en del då. Det blev en glass eller två under veckan, både med och utan barn. Sonen har jobbat medan dottern har njutit av att umgås med vänner och varit iväg och badat. Sista sommaren hon inte behöver jobba på sommarlovet. Hon har jobbat så hårt för sina betyg att hon är förtjänt av en sista lugn sommar innan det är dag för gymnasiet och allt vad det innebär.

Som jag har njutit av den här första semesterveckan. Jag har så gott som bara gjort vad jag känt för den dagen. Inga planer alls utan har bara försökt att varva ner och prioriterar under denna semestern att återhämta mig, så gott det nu går på två veckor. 

När jag är tillbaka är det fakturering och se till att månadsskiftet ska gå så smärtfritt som möjligt så att jag med gott samvete kanske kan ta nån dag ledigt och hjälpa farmor att baka inför hennes 90-årsfirande... 90 år liksom, hel galet. Skönt att hon ändå är så pigg som hon är, min fina och underbara farmor 💓.

Sedan ska det ju såklart simmas lite innan det är dags att på allvar ta tag i löpträningen inför milen i september... ibland undrar jag hur det kommer sig att jag hoppar på alla såna här tokiga (men såklart roliga) idéer som i detta fallet min kära kusin med familj kom på 😉. Men det är ett bra sätt att komma igång med en varierad träning igen, vilket var det bästa med när vi gjorde dessa lopp tidigare.

Nej nu är det dags att ta tag i lite lunch och sedan se om jag får låna svärföräldrarnas hund för en promenad.

Kram!

Livet hörrni

Det är mitten av maj, vi börjar komma i ordning på riktigt och det är snart dags att på allvar ta tag i både cykling och löpning igen…

Njutningen i att kunna promenera till och från jobbet. Att enkelt kunna ta en promenad med tjejerna. En kort promenad till affären, till gymmet you name it! Helt perfekt 😍.

Som idag, att promenera runt och prata i solen och värmen, stanna till och ta en glass i solen, eller som i lördags, att bara gå ner och bowla och ta en cola med J och M och sen gå hem… det blir inte enklare än så 😊.

Förändring pågår…

Det börjar sjunka in att det äntligen är dags, idag går de första kartongerna.

Sakta men säkert så fylls den ena kartongen efter den andra med det som är mitt och barnens hem.

Efter 5 år lämnar vi lägenheten jag kallat mitt hem, det som efter skilsmässan varit mitt andningshål, det ställe där jag kunnat andas och bara vara mig själv. Det hem där jag helt själv har fått välja hur det ska se ut. Nu är det dags att vända blad och se fram emot ett nytt hem, en ny början och en massa nya minnen med det finaste jag har ❤️❤️.

Jag ser fram emot att inte behöva använda bilen så mycket, att kunna promenera till jobbet på morgonen, att bara kunna ta en promenad förbi tjejerna för att se om de bjuder på en kaffe. ”Barnen” kan gå till skolan, J kan promenera till jobbet, vi kan gå ner på stan och ta en fika eller en cider och gå hem igen…

Det kanske låter larvigt, men för mig som alltid behövt ta bilen överallt under så många år ska just det bli så otroligt skönt.

Men det är pirrigt och jag ställer mig till och från frågan om vi kommer att trivas där, om jag tagit rätt beslut, visserligen i samråd med barnen, men ändå. Man kan tycka att jag som har flyttat så väldigt många gånger när jag bodde hemma borde vara van, men då var det aldrig mina beslut, det var min mammas beslut. Som förälder vill jag alltid göra det som är bäst för barnen, men det finns ju aldrig någon instruktionsbok eller något facit som berättar vilka val som är bäst för dem (och mig för den delen). Men jag försöker tänka att trivs vi inte så finns det andra lägenheter och för att vara ärlig så trivdes jag inte så bra från början i den lägenhet vi bor i idag, vilket i och för sig berodde på andra saker än lägenheten i sig.

Jag längtar efter att ha kommit på plats, att få slippa bo bland kartonger och allmänt kaos 😊.