Det var en helg i maj...

De här minnena som dyker upp då och då, ibland önskar jag att jag kunde trycka bort dem... 

Vid den här tiden förra året hade den sjukaste helg jag nånsin varit med om, hållit på i ungefär  3 timmar, och det var bara början. Jag hamnade både den kvällen och kvällen efter på ett ställe jag nog aldrig trodde jag skulle få besöka. Jag har ju inte varit där sen dess heller och lär inte hälsa på igen misstänker jag, sist vi hördes räckte det med att ta det över telefon, eller ja vi sågs ju iof en stund dagen efter det där samtalet. Men kliva över den tröskeln tror jag nog inte händer igen, men man ska ju aldrig säga aldrig säger dem ju.

Den helgen slutade iaf trevligare än den började. Vi låg på bryggan vid sjön och pratade och myste efter en promenad längs vattnet. Solen sken och för några timmar så stängde vi av hela helgens kaos och var bara vi och njöt av varandras närhet. Tänk om man kunnat få pausa livet för en stund, där och då på bryggan.

Blir själv förvånad ibland över vilken bergochdalbana mitt liv har varit de senaste 17 månaderna...