Ja det är väl ungefär så jag känner mig, nedbruten och patetisk.
Jag förstår inte hur jag kunnat släppa in nån så djupt och så totalt i mitt hjärta, så fort.
Så totalt att jag inte längre håller ihop som människa 😔
Jag kan inte komma ihåg att jag nånsin gråtit hysteriskt så mycket som jag gör numera eller att jag varit så känslomässigt uttömd nån gång.