Men trots att veckan på jobbet av olika skäl dränerat hela mig på energi så var jag vid 21 så rastlös att det blev en kombinerad promenad/joggingtur tor till Åsby, där resultatet, förutom de avverkade 16 km, blev onda knän och skavsår.
Under kvällens tur hann jag tänka och fundera runt ganska många minnen. Det blev lite av en kvällstur längs minnenas allé kan man väl säga...
Jag kan notera att minnen saknar jag då inte, vissa dagar tycker jag att jag har det i överflöd när det gäller A. Vi gjorde en hel del tillsammans under de där 1,5 åren kan jag konstatera när jag tittar tillbaka på de nästan 500 bilderna jag hunnit med att ta under den tiden...
Jag är inte riktigt så drastisk att jag vill radera hela år 2018. Sen vet jag för övrigt inte vad vitsen med det skulle vara, för att lyckas radera oss skulle jag skulle ju behöva radera både delar av 2017, ja och en stor del av 2019 med för den delen... och för övrigt är det, mig veterligen, fortfarande inte möjligt att gå tillbaka i tiden och ändra på saker och ting...
Gårdagsnattens känsla kan kanske var en bidragande orsak till varför denna dagen blev som den blev... när man inte vill vakna upp till verkligheten utan vill hålla kvar känslan av hans armar som håller om mig...
