För mycket jag vill göra och alldeles för lite tid…

Vissa dagar känns det som jag har koll på allt, och vissa dagar som jag inte har koll på något.
Jag har så mycket jag vill göra men alldeles för lite tid...

Det jag tänkte att jag skulle hinna med på semestern var stört omöjligt när vi praktiskt taget inte vara hemma något på min semester. Rensandet, kastandet av gammalt skit. Utrensning av barnens garderober, gamla skor, jackor, mössor och vantar.

Rensningen av källaren, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men känns som mitt hem är fullt av massa skit. Det kan ju vara så att oredan i tankarna och huvudet smittar av sig på resten av mig och att jag därför känner mig rastlös och orolig. 

Jag har återigen börjat fundera på vad jag vill med livet. Känns som att det ser så enkelt ut för andra att veta precis vad dem vill och hur dem ska komma dit. Men vad vill jag? Vaf vill jag bli när jag blir stor? Jag skulle vilja ha ett arbete där jag faktiskt gör skillnad, på riktigt!

I en värld där räkningarna ska betalas, barnen fortfarande är för "små" för at lämna dem vind för våg under en längre tid så är det inte bara att "följa sina drömmar", vilka dem nu är...

Eller är det återigen frustrationen som talar? Frustrationen över jobbet, över familjesituationen och allt som följer med det?

Ledigheten som denna vecka är tänkt att innehålla får helt enkelt göra att jag tar tag i allt det som inte blev gjort på semestern, det vill säga storstädning och rensning av hemmet. Gud så skönt att få bort all skit, sortera och städa ur och slänga/ge bort det som inte ska vara kvar. Rensa ut min egen garderob och be ungdomarna rensa ur sina, fundera över vilka inköp som behöver göras under hösten och se till att dem löper relativt smärtfritt vid inköpstillfällena.

Nehe, jag skulle ha sovit för längesedan, men jobbet tog lite tid och energi efter att sonen hämtats och kvällsmaten ätits upp.

Natti natt, sov gott