Engagerade människor som samarbetade gav ett fint resultat och påminde mig om hur mycket jag en gång älskade föreningslivet, hur mycket energi det brukade ge mig och hur trött men glad jag brukade vara efter såna här dagar 🙂.
Det är med blandade känslor jag om 2,5 vecka väljer att kliva av mina föreningsuppdrag 😕. För ca 14 år sen så började jag och exmaken som ledare på familjegymnastiken, jag fortsatte med att bli ledare för barngymnastiken innan jag sen klev på som kassör i gymnastiksektionen. Nästa uppdrag blev ledare för coren och kassör för hela föreningen och det senaste året har jag roat mig med att vara ordförande i fotbollssektionen, kassör för hela föreningen samt fram t.o.m. augusti 2019 när de fick tag på en kassör, varit tillförordnad kassör i gymnastiksektionen.
Ett jävla skitår är snart till ända, energin är i botten och allt det jag älskade med föreningslivet är tyvärr borta 😔. Jag hoppas att lusten att engagera mig en dag kommer tillbaka, föreningslivet är ju något unikt och fantastiskt egentligen, jag vet ju det, även om den känslan hos mig numera inte finns kvar. Jag började engagera mig för att jag var trött på föräldrar som gnällde om att barnen inte hade något att göra men inte gjorde något åt det och för att visa mina barn att det är viktigt att engagera sig.
Men när dottern påpekar att mötet måste varit bättre än vanligt eftersom inte var lika arg som jag brukar när jag kom hem, då räcker det. Då har jag gjort mitt. När de är det enda de ser, att jag är trött, arg och ledsen när jag kommer hem från mötena, då fyller mitt engagemang inte längre sin funktion 😔.
Jag kommer alltid vara otroligt tacksam för all den tid mina och mina barns ledare har lagt ner på oss. Jag kommer aldrig kunna tacka dem nog för all den tid och det engagemang de lagt på mina barn och deras vänner och lagkamrater 💞.
Önskar er en god natt och en skön söndag 😴
