För 5 år sedan...

För 5 år sedan vid denna tiden arbetade min älskling för fullt.
Han jobbade kvällsskiftet och slutade kl 23. Jag och Johannes,
som då var ca 1 år och 5 mån, var i pappas hus på Svedjevägen.
Jag och mina syskon höll på och rensade ur huset inför den försäljning
som skulle ske inom en snart framtid. Vi bubbade och bar en massa
hela den dagen. Jag blev nämligen sjukskriven efter pappas död
den 20 november 2006. Jag var i 7:e månaden med Nathalie när han
hastigt rycktes bort från oss.
Just denna dagen för 5 år sedan som sagt rensade vi för fullt ur huset.
Dagen bjöd på tårar, en hel del skratt om jag inte minns fel över alla
saker som pappa faktiskt hade sparat genom åren. Vår underbart
snälla och helt galna pappa! Pappa som alltid ställde upp om det var nåt
och gärna hjälpte till om han kunde.

Vi höll på och bar i huset till ganska sent på kvällen och vid 22:45 var jag
hemma i vårt hus igen och la Johannes för att sova. När jag la mig ner brevid honom
kände jag en ordentlig och stark värk ganska på en gång.
Ringde min kära man och informerade honom om att det nog snart var på gång
men att han inte behövde stressa hem. Han hade vid denna tidpunkten en riktigt
smutsigt jobb så det tog ett tag för honom att duscha och blir ren ordentligt.
När han var hemma vid 23:45 så bad jag honom ringa sina föräldrar om ett tag
eftersom de skulle komma ner till Johannes när vi skulle till BB. Han fick ringa
ganska så på direkten och när de kom vid 00:15 hade jag bra ont vet jag.

Vi åkte in till förlossningen i Västerås direkt när de kom och skrevs in  vid 00:45.
Nathalie Annica Andreasson såg dagens ljus kl 02:54 och vägde då 4292 gram och
var hela 53 cm lång. Vid kl 15 på dagen åkte vi hemåt igen och hämtade upp den stolta
storebrodern hon farmor och farfar. När vi kom hem kom farbror David och Karin och
hälsade på (Karin blev för övrigt Nathalies förskolefröken under en period nåt/några år senare).

Våra underbara och vädigt envisa tjej vet vad hon vill och är väldigt
bestämd och klar över det. Det är inte många som kan sätta sig på
henne och tycker mycket om att bestämma över allt och alla om hon
får chansen. Hon är en snäll och gosig tjej som gillar allt som är rosa
eller lila och/eller glittrar. Hon älskar glitterspray, läppglans, kläder
och nagellack i alla olika färger. Jag vågar påstå att min 5-åriga
prinsessa har fler nagellack än vad jag har.

Första tiden med min lilla prinsessa var omvälvande och påfrestande. Hon var den
snällaste och lugnaste tjejen man kan ha men med allt som hände runtomkring vår
familj då så känns den tiden mest som kaos och jag har inte särskilt starka minnen
av den tiden.
Ibland kan jag blir otroligt arg och ledsen över att morfar Håkan inte fick träffa
familjen första tjej, men brukar tänka att han iaf inte hade ont längre och att det
var bäst som skedde. Men jag kan fortfarande, 5 år senare känna samma ilska
över det som jag gjorde då, men det går fortare över idag. Någonstans är jag
övertygad om att pappa ser alla oss syskon och våra underbara barn, för så
mycket som han älskar/älskade oss skulle han aldrig lämna oss utan översyn ;)

Imorgon bitti ska vi försiktig väcka vår dotter som då blivit 5 år gammal och
som förhoppningsvis får en underbart rolig dag med sina kompisar på förskolan
och som sedan kommer hem till korv med bröd (beställt av henne själv), fika
och paket. Jag tror, att imorgon kväll är det en trött och nöjd liten dam
som somnar gott i sin säng.

Kram