Men sov då!!

Hur svårt kan det vara. Är trött som jag vet inte vad men lyckas inte somna. Har hållit igång hela dagen så borde slocknat när jag la huvudet på kudden, men icke!

Låg och pratade lite med sonen innan han hoppade in i duschen och gjorde sig klar för kvällen. Vi pratade lite om semestern vi ska göra, åt lite godis och skrattade och tokade oss lite. Vi pratade lite om skolan, om spanskan och svårigheter med den. Om en uppgift som han valt att lägga ner lite extra energi på för att kanske lyckas höja betyget lite till. Min underbara och djupt älskade son. Så klok, busig, retsam och så otroligt älskad 💕.

Sen den här otroligt modiga och tuffa dottern jag har. Som när det nu gått lite mer än två veckor sedan hennes olycka och ambulansfärd börjar tycka att allt ska återgå till normalt igen. Som nog tycker att nu borde hon få göra samma saker som innan. Medan mamman säger att hon får vänta lite med studsmattan, badandet och de andra sakerna som läkaren sa åt henne att vänta lite ytterligare med. Hennes mamma är lite mer för att hon ska ta det säkra före det osäkra, det är inte värt risken.

När olyckan hände så saknade jag att vara två. Att för en liten stund ha någon att luta mig lite mot, att för en gång skull inte vara själv med allt. Men ensam är stark, är det inte så de säger... 

Den där känslan jag får i kroppen när tanken slår mig om vad som faktiskt kunde hänt och vilka konsekvenser olyckan kunnat orsakat henne i framtiden, vad jag avskyr den. Tanken återkommer då och då, och följs av den iskalla känslan i kroppen och bilderna i huvudet på hur hon såg ut under filten när hon kom in med ambulansen. Ovissheten och oron innan och inför att hon sövdes och innan hon vaknade. Känslan av att se henne skaka av köld när den första chocken började släppa, oron när blodtrycket började sjunka. Lättnaden när läkaren efter op berättade att hon hade tur i oturen, förklarade skadorna och vad de gjort åt dem medan hon var nedsövd. Rädslan och känslan av att inte kunnat skydda sitt barn. Ologiskt? Ja troligtvis. Hjärnan vet att jag inte kan skydda dem mot allt, men jösses vad jag önskar att jag kunde skyddat henne mot detta 💕

Tror vi att hjärnan kan låta mig somna nu? Låts mig få några timmars sömn innan det är dags för ytterligare en arbetsvecka.

Energiboost?!

Den här senaste veckan har varit helt galen. Dotterns olycka och förra helgen tog slut på den energi som fanns kvar. Men jösses så skönt det va. Att bara få slå slå och slå tills jag knappt orkade röra mig... 

Veckan känns som det gått i samma stil. Måndagenseftermiddagen tog en hel del energi, tisdagens möte likaså. För att inte tala om gårdagen. 

Hela veckan har jag gått på tå och hållit koll på dotterns temp som gått upp och ner. Livrädd för att det ska bli en infektion som gör allt värre. Jag och dottern pratade i veckan om allt som hänt, att vi ska hålla lite koll på hennes temp och så. Medan hon sitter bredvid och pratar med mig och jag byter om till träningskläder tittar hon på mig och utbrister ”mamma! Vad har DU gjort??!!” Du mitt lilla hjärta är lite trasig inuti kroppen, din mamma däremot är lite trasig utanpå den” blev mitt svar. Känner mig lite lätt överkörd och ska jag gå efter hennes ton så ser jag tydligen så ut också...

På jobbet gäspar jag som att jag inte sovit en blund på flera månader, och delvis känns det väl så också. Jag är så ofantligt slut i både kropp och själ just nu. Mitt liv det senaste veckorna har varit helt galet, för att inte tala om den senaste veckans kaos..

Jag längtar efter att ligga i den där soffan, att titta på tvn eller bara blunda och känna hur soffan vibrerar av musiken som spelas på hög volym. Att ligga där i soffan och samla på mig lite ny energi. Att få fylla på energidepåerna lite...

En maxad helg med våra stjärnor

Som jag och barnen pratade om i veckan så var jag och A i Mora denna helgen förra året då Nathalie tävlade i brottning. Minnen och tankar från det har poppat upp lite till och från under helgen. Det var en hel helg som spenderades med A och de andra brottarföräldrarna, visserligen åkte A hem tidigare på söndagen för att gå på kalas, men det va en skön helg på hotell med trevligt folk. Vi åkte som vanligt på fredagen, de andra tidigare men jag och A åkte direkt efter jobbet så vi kom upp lagom till middagen efter att alla vägt in och så. Då Nathalie inte längre har lust att tävla blev det inget Mora i år.

Denna helgen i år har dock ändå bestått av idrott, men detta året var det innebandy som gällde. Även här dök A upp i tankarna då och då, speciellt som en kompis frågade om honom och vi således blev att prata lite om honom en stund.

Det har varit en intensiv helg med skratt, gråt, hejjande och peppande föräldrar, en massa bilåkande och hårt kämpande grabbar 🥇🥈.

Har en son som efter denna helgen är totalt slutkörd och som somnade lagom när huvudet landade på kudden ikväll. 

Det är väl dags även för mig att stänga ögonen några timmar innan det är dags för en ny arbetsvecka... 😴😴

Sommartid och 2019

Klockan är tillbaka på sommartid och 25% av 2019 har nu gått.

Jag började dagen med att åka på PK2s sista seriematch för den här säsongen. Det blev vinst vilket gör dem till serievinnare efter en lite väl spännande match.

Hem igen och tog en promenad med E innan jag åkte in till stan för att handla.

Med en oro i kroppen jag inte riktigt kunde skaka av mig och som inte försvann ens efter promenaden sköt jag upp handlingen lite till och åkte till vattnet istället. 

En promenad längs vattnet medan solen sken, doften av en nyligen tänd grill nådde mig när jag gick förbi och ljudet av vågornas skvalpande lugnade en del av oron och är som balsam för själen. Att se vårens första tussilago, att ligga på rygg på bryggan och titta upp på himlen och molnen, ljuvligt!

Efter att jag till slut handlat åkte jag hem och såg till att sysselsätta mig med att göra chokladbollar, laga mat och sen kom barnen hem. Började med att dricka kaffe med deras pappa, när han åkt såg vi till att få i oss lite mat och pratade lite om veckan som kommer, veckan som varit och vad som hänt i skolan och sånt. En liten veckouppdatering. 

Bakade lite och i samma veva kom jag på att jag ville mysa lite extra med mina älsklingar ikväll så jag bakade lite bröd. Nybakt bröd med marmelad och ost och så en kopp te på det, gott gott. Barnen busretades med varandra vid bordet och vi satt och pratade lite, allt från skoj till allvar. Jag frågade hur allt känns nu när det gått över ett år sen vi flyttade. Ns kommentar när vi nästan pratat klart, ”vi har gjort det här bra mamma”. Älskade ungar ❤️❤️. Min stora glädje och stolthet.

Tiden går ⏱

Ännu en fredag är här. Årsbokslut på jobbet, kan ju hoppas att allt går lika smidigt med resten av årsbokslutet som det gjort hittills.

Vid den här tiden för ett år sedan gick bilen mot Nordmaling för en helg med Anna och Fredrik. Hade ju fortfarande golfen då så den fick sig en långtur innan jag bytte in den några månader senare.

Tiden går. Det känns inte som att det är 1 år sedan vi var där. Skoteråkning, fisketävling, skitsnack, Pinchos, sol och snö bjöd den helgen på ☺️.

Vi kan väl hoppas på att denna helgen i år iaf bjuder på lite sol. Både skoteråkningen, fisket och snön hoppar jag gärna över, även om både sällskapet och Pinchos inte hade varit helt fel.

Kvällen har bestått av funderingar, resonemang och samtal om både det ena och det andra. Steg ett och två är redan påbörjade, steg tre ligger fortfarande på planerings- och diskussionsnivå och resultaten av dem återstår väl att se antar jag. 

Jag hade två saker att göra idag, jag lyckades iaf fixa en av dem och det får jag väl se som något positivt (det faktum att jag skulle fixat det ända sen i måndags väljer jag att inte låtsas om) 😏.

Kan det vara så att det börjar vara hög tid att ta tag i den där att-göra-listan och beta av lite saker på den istället för att bara lägga till nya hela tiden???? 🤔 Kan nog vara en bra ide eler nåt.

Jag ska bara sova lite först...typ

Äntligen söndag

Älsklingarna är hemma och det är snart dags för en ny arbetsvecka. 

Netflix har gått varm, soffan och sängen har varit väldigt sköna och vädret har varit ombytligt kan man väl säga. 

Jag är just nu en otroligt trött tjej som skulle vilja dra täcket över huvudet och sova i sisådär en vecka eller två... Men det funkar ju inte riktigt så i verkligheten, så jag gör som vanligt och tar tag i att förbereda veckan och morgondagens bestyr istället.

Hålla sig sysselsatt

Vardag när den är som bäst, iaf nuförtiden. Årsredovisningen för KIF ska väldigt snart vara färdig, bokföringen för 2019 för fotbollen och huvudstyrelsen är gjord så långt det är möjligt. 

Lite gymnastik ska det donas med snart också, det gäller att hålla sig sysselsatt. Då tänker jag inte så mycket. 

Jag kan ibland lyckas stänga av det mesta när jag har riktigt mycket att göra. Har jag riktig tur så är jag ibland tillräckligt slut för att lyckas sova tungt också 🤪.

1,5 kg köttbullar är nu gjorda och infrysta, morgondagens kycklinggryta är klar, bara riset som ska kokas imorrn. All disk är fixad och det är undanplockat i köket.

Lilltova gjorde en väldigt god romsås till fisken vi åt idag, lite roligt när de börjar blir stora. De kan komma med egna idéer och prova på att laga mat och sånt. Alltså jag är ju inte den som älskar att laga mat direkt, men som med så mycket annat så måste  det göras 😊.

Nehe, lite sömn kanske vore lämpligt innan klockan ringer för en ny dag med jobb, brottning och andra tokigheter.

Kram