Mållös

Det är nog snart det enklaste sättet att beskriva mitt liv på... jag börjar vara mållös själv.
Det är nog knappt det är möjligt att förklara allt jag varit med om det senaste året... det finns nog många som tycker jag gör fel som skriver av mig såhär, men det är mitt sätt att hantera det här året på... har det fungerat tidigare i livet att skriva av mig så är det värt att testa det igen...

2018 har varit ett omtumlande år med mycket känslor. Det har varit ett år som har bestått av många nya upplevelser och erfarenheter med A. En hel del skratt, en hel del tårar och nya lärdomar om mig själv. 2018 var året då jag trodde att allt i mitt liv skulle falla på plats och att jag skulle stråla av lycka. Så blev det inte riktigt...

Enklast är väl att börja från början. När jag träffade A var han en frisk fläkt, full av tokigheter och alltid glad och sprallig. Vi munhöggs och skojade en hel del och vi började promenera tillsammans. Det blev en del promenader med mycket prat om jobb, våra förhållanden, livet och vad vi ville ha ut av både livet och ett förhållande.

I mellandagarna 2017 pratade jag och min man om att separera och vid nyår gjordes detsamma för mitt promenadsällskap. Jag fick inte tag på en lägenhet förrän  den 1 mars men för att jag och min man inte skulle gå varandra på nerverna och bli osams innan dess lånade jag min systers hus de veckorna jag inte hade barnen och när hon inte använde det.

Dagarna i stugan minns jag fortfarande med ett leende, jag har och hade nog inte haft sån ro i kroppen på länge som jag hade då. A var oftast med mig och vi låg i soffan medan det sprakade i kaminen, vi pratade och skrattade. Njöt av att umgås, skratta och att få sova tillsammans i lugn och ro. Vi var nog i vår egna lilla "förälskelsebubbla" då antar jag. När hans sambo sen flyttade ut blev det lite lättare än det varit innan att vara hos honom också, ytterligare en fördel var att det blev lite kortare väg till jobbet.

Under den här tiden innan jag flyttade till egen lägenhet hann vi med att besöka både Göteborg och Karlstad, vi åkte en del bil tillsammans på kvällarna och satt och pratade och var väl egentligen ganska nöjda bara av att få vara tillsammans. Han var på utbildning i Göteborg så jag gick tidigare på fredagen och tog tåget ner och vi spenderade helgen på hotell, åkte runt lite i affärer, han hjälpte mig att köpa en bra högtalare tills jag skulle flytta och den fick stå hos honom tills det var dags för mig att flytta då ingen vid denna tidpunkten visste att vi träffades. Han hade kört "bussen" till Göteborg så han körde runt och visade mig vart han bott och vart han hållit till när han bodde där när han var yngre.

I Karlstad hamnade vi då det var invigning på svenska rallyt. Jag hade varit på utbildning i Alingsås och A ringde medan jag satt på tåget och frågade om vi skulle åka till Karlstad när jag kom hem. Självklart sa jag ja. Alla chanser till att umgås med A tog jag utan att tveka. Han mötte upp mig vid tåget och vi tog min lilla golf till Karlstad...

Det är idag exakt 10 månader sedan vi var i Göteborg tillsammans, helgen efter Göteborg flyttade hans sambo ut och torsdagen därefter åkte vi till Karlstad, vi har alltså inte kommit längre än till mitten av februari 2018 och ändå har redan mycket hunnit hända... även om jag redan här inte visste riktigt allt...