Föreningsliv

Ytterligare en dag har gått, veckan närmar sig sitt slut och en ny arbetsvecka börjar. En kort vecka med nyår och allt vad det innebär.

Dagen har ägnats åt KolsvaIF, 10 timmar med att fixa med bokföring och medlemsregister. Ändå skulle jag kunna fortsätta några timmar till. Har inte ens hunnit börja med årsredovisningen för 2019 och det var den huvudsakliga tanken när jag satte mig idag.

Tur jag har stora förstående barn som säger till att ”mamma, nu börjar jag med maten” när de är hungriga. Frågar om jag är klar så vi kan spela spel och titta på film. Nja jag skulle kunna sitta hela natten också men självklart så pausade jag ett tag så vi kunde spela Fia med knuff och titta på film. Barnen vart fantastisk nöjda varje gång jag hoppade till, alltså hajfilmer är inte riktigt mig grej 😂. 

Några timmar med datakrångel bjöd den sena kvällen/natten på, kan det vara så att den här datorn har gjort sitt snart? Kan den inte bara hålla iaf 4 månader till, så jag slipper krångla med bokföringsprogrammet också...

Nehe, dags för lite sömn innan det är dags att ta tag i den här söndagen.

I väntan på julen

2019 är snart över och 2020 står för dörren

Så hur sammanfattar man mitt 2019?

Början av 2019 fortsatte i samma kaos som 2018 slutade med och jag mådde därefter. A fanns fortfarande i mitt privatliv lite då och då och de första fyra månaderna på året fortsatte det så. 

Våren kom och med den fotbollssäsong och yran... en lite annorlunda yra blev det 2019. Jag tror t.o.m. det var så att jag var ut båda kvällarna, precis som förra året. Skillnaden på åren var sällskapen... i år var det Tessan som var mitt sällskap, förra året var det Erica ena kvällen och A & hans kompis T med tjej den andra kvällen.

Sommaren kom och med den sommarlov för barnen medan jag fortsatte jobba hela juli och några dagar in i augusti. Med sommar och sommarlovet kom också de första messen från honom... han som sakta men säkert tog sig genom mina murar och in under skinnet på mig... han som fick mig att falla 🥰.

Augusti kom och med den vår efterlängtade semester. Jag och barnen bilade till Italien med två av mina kusiner och familj. Många mil i bil och fantastiska vyer är nog det enklaste sättet att beskriva vår semester på. Italien är ett av de länder som kommer få besök av mig igen, men då tänker jag inte bila dit 🙃.

Messen fortsatte under hela semestern och jag började längta hem till vardag och rutiner... och Han, som vid denna tidpunkten kommit att uppta en stor del av mina tankar.

Hem kom vi och livet återgick till normalt med jobb, skola och aktiviteter. Messen fortsatte och mot hösten så träffades vi en kväll. Den kvällen får mig fortfarande att le, jösses så nervös jag var. 

Förutom jobb och slut på semestern så med hösten började jag också min utbildning, 50% på distans. Det finns fortfarande dagar som idag då jag undrar vad i hela friden jag tänkte på när jag anmälde mig till högskolan igen, och ett helt program den här gången 😳. Men ja det reder sig väl efter vägen 😊. Får tänka en kurs i taget, lite som jag gör med resten av livet. 

Ett steg i taget, en vecka, en dag eller ibland t.o.m. en timme i taget...

I alla fall så blev det som så att vi till slut kunde börja träffas. Jag fick njuta av närheten och hans armar som höll om mig när vi då äntligen fick sova tillsammans. Jag skrattade igen, var glad och lycklig och tänkte att nu var det äntligen min tur. Men lyckan blev kortvarig när jag de följande veckorna kände att något inte riktigt stämde, vilket tyvärr också visade sig vara helt rätt.

Förutom att vara otroligt ledsen så kände jag mig arg, irriterad och besviken. Besviken på att det blev precis så som han lovade mig att det inte skulle bli, att han inte skulle göra som A och inte vara klar med sitt ex... 

Vi går om några dagar in i december, året är snart slut och fortfarande får jag fjärilar i magen och ökad puls bara av att se honom. Jag ler åt minnena av den där allra första kvällen när vi badade tillsammans, det där underbara leendet, minnet av när jag stod i hans famn i köket och känslan den där sista natten när vi låg i sängen och pratade tills jag var tvungen att åka hem. 

Trots att jag fortfarande saknar honom och är ledsen över hur det blev, är jag tacksam över att han fick mig att våga släppa in nån igen. Jag saknar ännu känslan av hans armar omkring mig, känslan av att vara sådär glad och lycklig som man är när man är förälskad och sådär hopplöst kär, men jag är också tacksam över alla de gånger han fick mig att le och skratta igen. 

Advent närmar sig med stormsteg, jag har fullt upp på jobbet med både det ena och det andra och hemma är det förberedelser inför det traditionella godisbordet som alltid ska vara uppdukat till första advent 🕯, studierna (som det känns som jag inte ens är i närheten av att hinna med just nu) och de sista julklappsinköpen.

2019 har precis som 2018 varit ett turbulent och händelserikt år. Men det har också varit ett år med många skratt och mycket tok med barn och vänner, en efterlängtad semester, känslor och en hel del tankar och funderingar.

Om snart en månad är det dags att säga hejdå till år 2019 och hälsa 2020 välkommet. Det ska onekligen bli intressant att se vad det året kommer att innehålla 😊

Gymnasieval, Pepparkakshus & ny arbetsvecka

Ännu en helg har gått och halva arbetsveckan har nu gått. 

Lördagen startade med mysfrukost, prat om gymnasieval, besökte några program med sonen innan vi åkte hemåt igen. Jag har svårt att förstå att han börjar bli så stor att han om ett år ska välja till gymnasiet. Vart tar åren vägen? 

Jag och barnen har börjat prata om att flytta när han börjar gymnasiet, om inte annat så när hon gör det. Det är ju inte så att de kommer sitta hemma om kvällarna då, så då vore det smidigt om jag kunde bo lite närmare jobbet också. Men det är då inte billigt att köpa hus 😳.

Vi har i helgen som var byggt årets pepparkakshus. Barnen ville bygga de små husen vi hittade och jag fick bygga det stora. Vi har nu en egen liten pepparkaksby hemma med en snögubbe, paket och en liten tomte i marsipan ⛄️🎁🎅🏼.

Jo jag vet, vi är lite tidiga, men 1:a advent ska godisbordet stå klart och med varannan-vecka-liv så gäller det att ta chansen när helgens match blev flyttad och båda barnen hållit sig hemma.

Arbetsveckan startade måndag morgon kl 5:30 med att kontrollera så att alla datorer funkade innan resten av folket kom till jobbet. Var lagom trött redan vid kl 14 men då var det tur att det snart var dags för kaffe 😁. Passade på att ta en promenad i stan efter jobbet, när jag ändå var där. Det är skönt att gå direkt efter jobbet och rensa huvudet och reflektera lite.

Tisdag och ett visst mått av datatrubbel kvarstår fortfarande. Då får man passa på att göra allt det andra man inte hunnit med, så har tagit tag i både det ena och det andra på jobbet. Men så kan det vara ibland. 

Plugg, promenad och Kolsva IF fyllde min tisdagkväll, trots att önskan egentligen var att bara ligga i soffan och glo på Netflix. Men men, man får inte alltid som man vill och saker och ting blir sällan som man tänkt sig. Har jag tur kommer det andra kvällar med möjlighet att ligga i soffan med Netflix som sällskap.

Onsdag och ja vad säger man. Dagen började med att jag har snoozat alldeles för många gånger och vaknade med ett ryck kl 6:30. Snabbt göra mig iordning och iväg till jobbet och vid 6:50 efterlystes jag av mitt frukostsällskap på vardagar, man får vara glad att det finns nån som saknar en ibland 🙂. 

Dagarna blir ju sällan som man tänkt sig, förmiddagens möte tog längre tid än tänkt, så huvudvärken var ett faktum när jag och chefen kom tillbaka till jobbet lagom till eftermiddagsfikat. Kvällens tänkta promenad för att rensa hjärnan blev en joggingtur på 6 km istället, följt att fika och skitsnack en stund hos fam B.

KIF och studierna har sysselsatt mig även denna ikväll, och efter den här delkursens föreläsningar kan man undra om den här utbildningen verkligen är en bra idé 😳... 

Nehe, dags att fortsätta plugga och sen försöka få sig lite sömn 😴 

Studier

Vissa dagar funderar jag lite på hur jag tänkte när jag bestämde mig för att börja studera igen. Idag har varit lite av en sån dag. När jag har mått sisådär har jag inte riktigt orkat med och därför hamnat efter en del. Men snart är jag ikapp igen. 1 uppgift kvar att skriva, lämna in och få godkänt på så har jag klarat av den första kursen. Bara resten kvar 🙂.

Försöker tänka en kurs i taget, och en uppgift i taget... sakta men säkert så kommer jag i mål, förhoppningsvis några erfarenheter rikare och med kunskap och verktyg att använda i mitt yrkesliv.

Ett steg i taget, en dag i taget...

Vänskap på distans

Så är jag tillbaka på jobbet igen och jag har haft lite välbehövlig ledighet.

Några dagar med lugn och ro, promenader, mysbyxor, skratt och tårar är nu över. Många timmar i bil blev det, men det är värt varenda minut när jag kan ge henne en kram på riktigt och får ta promenader tillsammans med henne utan att behöva prata i telefon.

Som dottern sa på vägen upp. 

• Mamma du och Anna pratar varje dag?
• Ja så gott som varje dag.
• Men mamma hur kan ni ha så mycket att prata om varje dag?
• Vi bara har det Nathalie. 

Hon och jag. Vi skrattar med varann när livet är bra, tröstar och stöttar varandra när livet är tufft. Hon har funnits där sedan jag var 16 år och vi började arbeta ihop på restaurangen. Det var genom henne jag träffade min exman, vi har följt varandra genom livet med jobb, barn och familj, stöttat varandra när vi båda separerade.

Jag har varit med henne från separationen och tills hon träffade F och jag älskar att se henne så lycklig som hon är idag. Hon förtjänar all lycka i världen ❤️.

Hon har varit med mig genom tiden med A, men hon har också varit med mig de senaste månaderna då hon varit glad över att ha hört mig skratta och skoja igen.

Vi ses alldeles för sällan och vi har en vänskap som bestått alla dessa år, trots många mil mellan oss... 

Höstlov

Vaknade strax efter 6, klev upp och tog mig en kaffe, kollade mailen och donade lite med den. Började lite smått med inlämningsuppgift 3 som ska vara klar snart, men tröttnade rätt snart på det så klädde på mig och gick ut i snön. 

Två snölyktor blev det innan jag gick in igen ☺️☃️ Det var bara jag och tystnaden ute, de andra i huset sov fortfarande. Snön yrde omkring mig medan jag gjorde mina snöbollar. Lyktorna blev inte särskilt snygga men än så länge håller dem iaf ihop. Får se om de står kvar ikväll när det är dags att tända dem 😏.

Anna vaknade vid 8 så vi klädde på oss och förpassade oss ut på den där milslånga promenaden vi pratat om innan det blev dags för frukost. Frukosten plockades undan, spotify i bakgrunden, jag flyttade mig från köksbordet till kökssoffan och tittade återigen ut på snön som yrde omkring utanför.

Snö, skumtomtar, glögg och pepparkakor kombinerat med en Anna som piffar och donar med tomtar och ”vinterpynt” som hon så fint kallar det 😂 gör att jag längtar till jul och advent, även om längtan efter julen, precis som förra året, också är förenat med en del rastlöshet och oro. 

Men försöker tänka på det som en nära vän sa till mig tidigare i veckan... ”Allt kommer bli bra, tids nog”

Drömmar, känslor och snö

Sitter i kökssoffan med en kopp kaffe och tittar ut genom altandörren på snön som faller. Försöker läsa lite studielitteratur men tankarna snurrar och koncentrationen är inte den bästa ⛄️❄️📖

Nästa gång en karl nämner nåt om en framtid med mig ska jag be honom fara och flyga. Det måste vara bättre än att sen försöka samla ihop sig själv och sitt trasiga hjärta när det visar sig att jag var den enda som föll 💔...

Jag är inte rädd för att bli kär, jag är rädd för att vara den enda som blir det

Inatt har min hjärna inte vilat. Jag har i mina drömmar återupplevt förra lördagen, både eftermiddagen och natten. Det där ljuvliga leendet, känslan av hans armar omkring mig när han sa att ”åh vad längesedan det är vi sågs” när han kramade mig när jag kom dit, känslan av hans läppar mot mina och glädjen av att höra orden ”det här är mitt” när vi  stod i köket och han höll om mig. Njutningen av att några timmar på natten få ligga i sängen tillsammans, tätt tätt och med mitt huvud på hans arm. 

Reser mig ur kökssoffan och tar mig ytterligare en kopp kaffe medan resten av huset fortfarande sover.

Det händer inte så ofta numera, men det är såna här gånger som jag känner att jag saknar att bo i hus. Jag kanske ska börja titta mig omkring igen iallafall, kanske dyker upp nåt 🏡  att hyra, tills jag ska byta ort och köpa mig ett eget.