Söndag och ny vecka i antågande

Jaha så var återigen söndagen här. En ny vecka kommer i antågande.
Jag kan börja med inledningen på min helg.

Fredagen var en dag jag gärna glömmer. Redan på torsdag em kämnde jag att det sved i magen en del, fredagen var det snäppet värre men pga olika saker så kände jag att till jobbet behövde jag allt gå även fast jag mådde sisådär. Första tecknet på att allt inte var ok var ju det faktum att jag fick i mig 2 klunkar kaffe på morgonen bara, det visar på sjuk eller gravid... båda sakerna skulle vända upp och ner på livet rejält ;-)

Tog mig iaf efter mycket om och men till jobbet, tänkte att det blir bättre i magen om jag får nåt i den, stannade till på McD och tog en toast. Blev inte bättre så tänkte att efter fikat blir det bra säkert. Icke sa nicke! Kvart över 10 gav jag upp och styde bilen mot apoteket, köpte novalucol eller hur det nu stavas. Tog en när jag kom hem, kunde relativt fort känna hur magen slappnade av och således resten av mig kropp. Därefter är jag borta. Sover i ca 2,5 timme eftersom jag sovit skitdåligt natten till fredagen men är fortfarande trött när jag vaknar. Efter mycket om och men kom jag till slut ivägm och hämtade hem sonen, dottern följde med en kompis hem. Var otroligt matt i hela kroppen och orkade inget alls. Jag är fortfarande öm i magen och kan känna att det svider till ibland, men inte alls på samma sätt som i fredags.

Hoppas att det blir en lugn och bra vecka. Ska försöka få till det med träningen, helst 3 ggr på gymmet denna vecka om jag får som jag vill, kanske tom 4, jag kanske kan ta ett konditionspass istället för coren som nästa vecka uteblir pga höstlov. Ungarna är inte hemma även om jag själv klart kommer hälsa på dem när de är hos farmor och farfar och har höstlov from tisdag.

Himlen

Himlen ser lite konstig ut. Är på väg och ska hämta min stora tjej från bollkul. Sonen får vara hemma själv. Jag är nog lite hönsmamma, gillar inte att lämna honom själv, inte ens 20 min som det max tar att hämta lilltova. Men tror det är hälsosamt att han får känna på det lite i taget... För att inte tala om mamma som behöver ta lite i taget. Barnen blir stora för fort...

Lidingö tjejlopp 2012

Sprang Lidingö tjejlopp idag. Skulle egentligen gå i rask takt men tänkte på vägen upp att rehab sa ju att inget kunde gå sönder (visserligen sa hon INGEN löpning med men vad fan, förra gången visste hon ju inte ens vad hon sagt att jag får och inte får göra). Så jag tänkte att jag kan ju prova att jogga lite. Jag joggade nog sammanlagt 5 km så det tycker jag är helt ok med tanke på knäet och det faktum att jag inte har löptränat alls på 1 månad.

Efter ca 6 km började jag känna av vänster knä (det som är helt) och efter 9 km kändes det trasiga knäet en aning, men inte alls att det inte gick att jogga lite. Nedförsbackarna var värst, annars gick det ju att springa på tå vilket gjorde att knäna inte kändes så mycket.

Kommer med största sannolikhet känna av bebåda knäna imorgon, Men det får jag väl ta då, har ju kryckorna kvar hemma om jag skulle behöva dem. ;-)

Men nu blir det vila ett par dagar innan jag fortsätter med raska promenader. Ska ta tag i gym-träningen, måste ner i veckan och teckna kort på CityGym. Sedan hoppas jag att de kan hjälpa mig med bra övningar för att träna upp knäna och stabiliteten i dem. Att inte kunna fortsätta med löpningen är ju för mig inte ett alternativ, det är en stor och viktig del av mitt liv som gör att jag mår bra.

Nu har vi bara sisådär 45 min kvar hem till Köping och så ska jag bara lämna av kusin hemma hos sig och sedan åka hem till min familj och MIN SÄNG!!!

Höst

Hösten har kommit även till Kolsva. Detta är nog det bästa med den, fina färger i naturen

Rehabilitering

Idag var jag på det första besöket på rehab på lasarettet.

Det kändes bra och jag fick övningsprogram som skall göras fem gånger om dagen.

Däremot får jag inte ens ta en promenad ännu.
Ska börja cykla på motionscykel om ett tag samt behöver skaffa mig ett gymkort.

Styreketräning är tydligen bra säger de på rehab. Men även gymmet och styrketräningen får vänta lite. Hoppet finns fortfarande om att jag ska kunna ta mig runt Lidingö Tjejlopp den 30:e september... hoppet är ju det sista som dör säger de...

Hoppas på att få börja ta raska promenader nästa vecka... men sk ajag vara realistisk så tror jag inte att det är möjligt tyvärr. :-(

Uttråkad och rastlös

Det är jag det, uttråkad och rastlös. Mår sådär, inte så nere som jag var i torsdags förra veckan men heller inte särskilt glad och uppåt. :-(

Kan tänkte mig att jag inte är den roligaste att leva ned just nu. Jag vill så mycket men kan, klara och vågar så lite. Avvaktar fortfarande rehab-besöket på torsdag. Nervös över vad de ska säga, men hoppfull på samma gång. Vill ha övningar att göra, så att jag känner att jag själv kan göra något för att bli bra fortare.

Grattis Puttan!!!

Skickar idag en massa grattiskramar till Puttan P som jag fortfarande saknar massor och tänker på ofta!!

Kram