Snart helg

Torsdag och den här tjejen har varit ordentligt trött idag. Sover som en kratta igen. Sover oroligt, vaknar väldigt lätt och drömmer nog en hel del. Vissa saker jag drömt kommer jag ihåg, det mesta av det är minnen, situationer och samtal jag varit med om som jag återupplever. 

Ingenting i mitt liv är längre ”som det brukar”. Jag har inte ens lyckats med det lilla att göra klart godisbordet till första advent, det som varit en av de traditioner jag hållit som hårdast i förut. Med den sorten jag gjorde idag så har jag väl gjort klart 4 av de 15 sorterna jag brukar ha på godisbordet. Däremot fick jag nog av att vänta på den nya ytterdörren innan jag adventspyntade i kök och vardagsrum så stakarna där åkte upp idag. Vore ju trevligt om det finns nån julkänsla när barnen kommer hem.

Ligger i sängen och tittar på tavlan jag fick när vi var hos Anna över påsken, ”Some days I need the music, and some days I need the lyrics”. Så som jag lyssnat på musik detta året... jag älskar att lyssna på musik, gärna på hög volym (funkar sisådär i lägenheten). Jag älskade att sjunga och dansa, gjorde det jämt förr...

Det här att tänka tillbaka. Vissa minnen får mig att le, andra får mig att gråta. Vissa minnen får mig att göra både och. 

I början av april var vi i Mora. Det var dags för dotterns stora brottartävling. Helgen var lika trevlig som vanligt när man umgås med det där gänget. Middag med de andra föräldrarna lagom när vi kommit fram och checkat in, brottning hela lördagen, lite umgänge och skitsnack på kvällarna med de andra föräldrarna, mer brottning och sen dags för hemgång på söndagen. 

Veckan efter var det dags att åka uppåt. Känslan när vi var framme hos A&F i påskas. Att efter alla samtal äntligen få träffas och kramas och prata ”på riktigt” igen, då hade vi ju inte setts sedan mellandagarna. 

Att vara ute, att umgås, åka skoter (det var en ny erfarenhet för mig). Vi var på fisketävling, vi tog det lugnt, satt i solen på altan och tog en cider och var på Pinchos en kväll och åt. 

Känslan när vi sen kom hem igen, helt underbar. 

Mars och april är alltid lite fullspäckade månader, med årsmöte i föreningen, årsbokslut och revision på jobbet och innan allt det där var det den 1:a mars dags för mig att flytta till lägenhet. För några dagar sedan va det alltså 9 månader sen flyttlasset gick...

Mållös

Det är nog snart det enklaste sättet att beskriva mitt liv på... jag börjar vara mållös själv.
Det är nog knappt det är möjligt att förklara allt jag varit med om det senaste året... det finns nog många som tycker jag gör fel som skriver av mig såhär, men det är mitt sätt att hantera det här året på... har det fungerat tidigare i livet att skriva av mig så är det värt att testa det igen...

2018 har varit ett omtumlande år med mycket känslor. Det har varit ett år som har bestått av många nya upplevelser och erfarenheter med A. En hel del skratt, en hel del tårar och nya lärdomar om mig själv. 2018 var året då jag trodde att allt i mitt liv skulle falla på plats och att jag skulle stråla av lycka. Så blev det inte riktigt...

Enklast är väl att börja från början. När jag träffade A var han en frisk fläkt, full av tokigheter och alltid glad och sprallig. Vi munhöggs och skojade en hel del och vi började promenera tillsammans. Det blev en del promenader med mycket prat om jobb, våra förhållanden, livet och vad vi ville ha ut av både livet och ett förhållande.

I mellandagarna 2017 pratade jag och min man om att separera och vid nyår gjordes detsamma för mitt promenadsällskap. Jag fick inte tag på en lägenhet förrän  den 1 mars men för att jag och min man inte skulle gå varandra på nerverna och bli osams innan dess lånade jag min systers hus de veckorna jag inte hade barnen och när hon inte använde det.

Dagarna i stugan minns jag fortfarande med ett leende, jag har och hade nog inte haft sån ro i kroppen på länge som jag hade då. A var oftast med mig och vi låg i soffan medan det sprakade i kaminen, vi pratade och skrattade. Njöt av att umgås, skratta och att få sova tillsammans i lugn och ro. Vi var nog i vår egna lilla "förälskelsebubbla" då antar jag. När hans sambo sen flyttade ut blev det lite lättare än det varit innan att vara hos honom också, ytterligare en fördel var att det blev lite kortare väg till jobbet.

Under den här tiden innan jag flyttade till egen lägenhet hann vi med att besöka både Göteborg och Karlstad, vi åkte en del bil tillsammans på kvällarna och satt och pratade och var väl egentligen ganska nöjda bara av att få vara tillsammans. Han var på utbildning i Göteborg så jag gick tidigare på fredagen och tog tåget ner och vi spenderade helgen på hotell, åkte runt lite i affärer, han hjälpte mig att köpa en bra högtalare tills jag skulle flytta och den fick stå hos honom tills det var dags för mig att flytta då ingen vid denna tidpunkten visste att vi träffades. Han hade kört "bussen" till Göteborg så han körde runt och visade mig vart han bott och vart han hållit till när han bodde där när han var yngre.

I Karlstad hamnade vi då det var invigning på svenska rallyt. Jag hade varit på utbildning i Alingsås och A ringde medan jag satt på tåget och frågade om vi skulle åka till Karlstad när jag kom hem. Självklart sa jag ja. Alla chanser till att umgås med A tog jag utan att tveka. Han mötte upp mig vid tåget och vi tog min lilla golf till Karlstad...

Det är idag exakt 10 månader sedan vi var i Göteborg tillsammans, helgen efter Göteborg flyttade hans sambo ut och torsdagen därefter åkte vi till Karlstad, vi har alltså inte kommit längre än till mitten av februari 2018 och ändå har redan mycket hunnit hända... även om jag redan här inte visste riktigt allt...

Fredag

Det är fredag kväll och dagen har bestått av promenad, jobb, en löptur, tvätt och handling inför att barnen kommer hem på söndag. Imorrn bitti ska det cyklas en långtur med Malin med stopp för en fikapaus. 😋

Förutom cykling så ska helgen förhoppningsvis bestå av köp av fälgar till vinterdäcken. Känns sisådär att börja fundera på vintern mitt i tokvarma sommaren men vore skönt att ha allt klart och redo när vintern väl kommer 😊

Nehe. En dusch och sen krypa ner i sängen och hoppas på att sömnen vill infinna sig idag.

God natt!

Nedbruten och patetisk

Ja det är väl ungefär så jag känner mig, nedbruten och patetisk.
Jag förstår inte hur jag kunnat släppa in nån så djupt och så totalt i mitt hjärta, så fort.
Så totalt att jag inte längre håller ihop som människa 😔

Jag kan inte komma ihåg att jag nånsin gråtit hysteriskt så mycket som jag gör numera eller att jag varit så känslomässigt uttömd nån gång.

Livet

ja jösses vad säger man? Mitt liv känns som en enda stor bergochdalbana och har gjort ett tag.
Flyttade från min man till lägenhet 1 mars och gick till att träffa och umgås med mina barn varje dag till att se dem varannan vecka.

En jobbig omställning men som tur är så är jag och barnens pappa sams och vi kan hälsa på barnen fast det inte är ”vår egen” vecka.

Det här med att skiljas och separera... det är då ingen dans på rosor ska gudarna veta. Mitt liv känns som det varit kaos sedan flytten, man kan ju hoppas att lugnet återkommer nån gång 😏

Jag jobbar på att landa i mitt nya annorlunda liv, men det har inte visat sig gå sådär smidigt som jag hoppats på. Lägenhet är egentligen inte min grej, men barnen trivs vilket gör att vi blir kvar här ett tag 😊

Det här med att helt plötsligt ha hur mycket tid i världen för sig själv gör att jag inte får nåt gjort, inte orkar träffa folk eller ta tag i saker och ting. Men försöker tänka att jag ska ge allt lite tid, tid för eftertanke, tid att landa, anpassa mig och tid för att hitta lugn och ro.

Har träffat en kille som totalt ryckt undan mattan under mina fötter, som får mina känslor att åka bergochdalbana, som får mig att skratta, gråta och fundera över livet och framtiden.
Jag som tidigare planerat allt har helt tappat all planering. Försöker ta livet  lite mer som det kommer, vara lite spontan (ni som känner mig kan sluta skattat nu 😉).

Inte alltid helt lätt och ibland förvånandsvärt lätt...

Nehe, med 3,5 timmes sömn natten till idag börjar det bli dags att försöka sova och ladda batterierna inför kommande dag.

Kram

Torsdag

Har suttit på utbildning mellan 8-12:15 på nya systemet på jobbet idag. Sedan kastade jag i mig matlådan och får vidare till skolan och utvecklingssamtal med dottern. Allt var i stort sett bra. Hon behöver tänka på att inte prata för andra och lite sånt, men kunskapsmässigt är allt bara bra. Känns skönt. En sak mindre att oroa sig för 😊

Imorgon är det sista dagen på månaden och på jobbet blir det full fart igen. Månadsbokningarna ska göras, faktureringen ska klaras av och allt ska så klart stämmas av.

Kl 16:45 börjar Johannes träning, 17 börjar Eves och 17:30 Natalies. Jag hade tänkt cykla men det känns lite sisådär i det här vädret, regnet öser ner 😕.

Efter träningarna ska det ätas mat, läsas saga och när ungarna lagt sig ska jag ta tag i bokföringen igen. Bokföringen och årsinbetalningarna rättare sagt.

Nehe... Få ungarna att göra sig klara för träningarna. 

Lean för ledare

Har gått en lean för ledare-kurs på Chalmers Professional Education i Göteborg sedan slutet på september. Har känts bra och utvecklande men jag har hela tiden funderat på varflr chefen undrade om jag ville gå denna. Jag är ingen ledare. Jag är ekonom. Är otroligt tacksam över att jag har fått denna utvecklings- och utbildningsmöjligheten såklart, men förstår fortfarande inte riktigt vad hon har tänkt sig att jag ska göra med all denna kunskapen. Men det kanske är så enkelt att hon ville ha någon med sig som kan hjälpa henne att arbeta med dessa projekt på jobbet, vem vet.

Iaf så är jag nu enormt trött. Sitter på tåget hem och önskar att jag redan vore hemma. Alla delmoment i kursen är gjorda och idag hade vi vår redovisning av vårt projekt som vi har gjort under kursens gång. Nu är det bara att avvakta feedback på sista inlämningsuppgiften samt på projektet och hoppas på att vi inte får en massa rest och kompletteringar att göra.

Är det så så lär jag ta tag i det så fort som möjligt så att vi förhoppningsvis är klara innan jul.

Nu är det en sån här jobbig dag då jag undrar om det är möjligt att ens vara så här trött utan att ramla ihop och ge upp, men tydligen så är det det.

Det är ju månadsskifte idag så imorgon är det full rulle på jobbet igen. Känner att jag skulle ha velat börja lite tidigare imorgon men det är ju inte riktigt möjligt när jag ska lämna barn imorgon bitti och så vill jag egentligen inte det. Vill ju se och krama på barnen imorgon bitti när de är vakna igen, för nu när jag kommer hem så sover de ju så gott.

Nehe nu ska jag ta och stänga av datorn och göra mig redo för avgång om 30 min. Ska bli så skönt. Hoppas bara på att det inte är så mkt is på framrutan som jag måste skrapa hur länge som helst. Elleer jag kanske ska vara glad om bilen startar ens, hahaha.

Natti natt