Vardag, träning & saknad

Vardagslunken är återigen igång med jobb, matlagning och så vidare. Skönt på ett sätt och tråkigt på ett annat. Men men, med bara två veckors semester, varav en där jag inte var helt kry, så blir väl känslan så.

Jag saknar den där tjejen som alltid längtade efter nästa gympass, nästa långpromenad och nästa utmaning. Den tjejen har blivit ofantligt trött, hamnar lätt i soffan och äter därefter. Det är dags att ta tag i det igen, jag mår ju så väldigt mycket bättre på alla sätt och vis när jag tränar. Rastlösheten och oron minskar, hjärnan får sin välförtjänta vila under tiden jag tränar, när huvudet kopplas bort och kroppen får  jobba istället. Bara huvudet är med på noterna ska jag ta tag i det igen.

Och som jag längtar efter mina barn, mina fina älskade ungar som varit hos sin pappa de senaste veckorna. Men snart är iaf den minsta av dem hemma igen, den stora är iväg på resa med skolan.

Snart dags för ännu en födelsedag för sonen, mig själv och älsklingen. Sonen får börja övningsköra, jag fyller jämnt och älsklingen ytterligare ett år. I helgen hade hjärtat bokat en överraskning så vi var iväg och njöt av fina omgivningar, mat och dryck 🥰😊.

Listorna från jobbet som jag tänkte ägna en del av kvällen till att gå igenom ligger fortfarande kvar i väskan orörda, vinbärsbuskarna och njutningen av att vara ute drog avsevärt mera ikväll.

Nu är det dags att ta kväller så man inte är helt medvetslös imorgon bitti 😴

Godnatt